Nedläggningshot och seriesegrar 

När seklet inleds hänger klubbens existens på en skör tråd. Konkurrensen från lokala "uppstickare" är tuff men i en kommun som växer från 10.143 invånare år 1930 till över 14.000 tio år senare bör det finnas utrymme för fler klubbar. Det är endast tack vare några individuellt starka insatser som Huddinge IF överlever. Fotbollen sätter full fart igen hösten 1933 och när vårsäsongen 1940 summeras kan Huddinge IF räkna in sin tredje serieseger på sju år. 

Under seklets första del pressas Huddinge IF hårt av konkurrensen från kommunens tre nya "ess": Segeltorps IF (grundad 1925), Stuvsta IF (1926) samt Snättringe SK (1931). Det kunde ha blivit ödesdigert. Under sommaren 1932 har HIF endast fyra (4!) medlemmar. Dåvarande ordförande, Gösta Eriksson, och kassör, Gösta Blomberg, gör då en kraftansträngning för att hålla liv i föreningen. De lyckas värva tillbaka de flesta fotbollsspelarna, för ett fotbollslag måste ju klubben ha!

Faran är inte över för det. Klubben har skulder och dåligt renommé. Räddningen kommer från oväntat håll. Erik Karlsson är nyinflyttad i kommunen och ser att HIF har en schacksektion (!) - och schack är något som Erik är förtjust i. Han går med i klubben, får reda på att klubben för en tynande tillvaro, och han bestämmer sig för att ingripa. I januari 1934 väljs han till ny ordförande. Första året betalas skulderna. Sedan är det dags att börja bygga nytt från grunden.

För att se hur illa det var ställt kan göras en jämförelse med konkurrentklubbarna. På den tiden måste en klubb visa att de duger i seriesammanhang och tvingas börja spela i Kvalifikationsserien innan klubbens lag släpps in i Stockholms Fotbollsförbunds seriepyramid. Både Segeltorps IF och Stuvsta IF tillåts spela i "kvalifiken" säsongen 1932/33, Stuvsta IF har då haft fotboll på programmet sedan 1928. Snättringe SK kommer med året därpå, endast två år efter bildandet. Huddinge IF får hålla tillgodo med spel i en obemärkt privat serie, såväl Wasaserien som Fotbollsunionen nämns i olika källor. Helt klart är att de deltar i något som kallas Finishserien redan 1926, slutar på tredje plats bland fem deltagande lag
Hösten 1934 vinner HIF den serie de deltar i, men viktigare är att de samma höst får äran att börja sin långa vandring i Stockholmsserien, först Kvalifikationsserien förstås.

Debut i seriesystemet

Det är ett segersäkert HIF-gäng som tar sig an uppgiften. I premiären söndag 5/8 1934 ställs vi mot lokalkonkurrenten Snättringe SK, matchen slutar 2-2. Följande söndag slås Västerhaninge IF tillbaka med 4-2 och när det i tredje omgången blir seger även mot Gröndals AIS, 3-2, toppar Huddinge IF tabellen.

Att fotboll i de lägre serierna knappast är högt prioriterat av dagspressen förstår man av notisen i Aftonbladet 7/9:
"På söndag utkämpas kl.3 en triangelmatch i brottning mellan Huddinge brottningsklubb, Hammarby IF och Spånga brottningsklubb på Huddinge idrottsplats. I samband härmed spelas en seriematch i fotboll mellan Huddinge och Baltic."
Hur det gick i brottningen lämnar jag därhän, fotbollsmatchen slutade salomoniskt 2-2.

I femte omgången vankas ännu ett derby, det blir uddamålsseger mot Stuvsta IF, 3-2. Notera att HIF är konsekventa i försvarsspelet, två insläppta i varje match. Två veckor senare förändras det mönstret när segersiffrorna mot Nytorps AIK skrivs till 2-0. Serien går till vintervila med Huddinge IF i tabelltopp, men flera klubbar nafsar i hälarna.

Sex matcher under hösten kompletteras med tre under våren. Serien avgörs i enkelmöte och det är ofta svårt att få bekräftat vilket lag som har hemmaplan. I premiären 5/5 får vi inkassera vår första förlust, 1-2 borta mot Skuru IK på Södra Duvnäs, och vi faller till tredje plats i en jämn toppstrid. Två veckor senare krossar vi ett revanschsuget HIF Tungelsta IF med 9-1. Fortfarande finns chansen att ta hem serien. I sista omgången, bortamatch mot toppkonkurrenten Mälarhöjdens IK. Vi inkasserar vår andra förlust, 1-3, och slutar fyra i tabellen som toppas av Mälarhöjden.

Noterbart är att vi även ställde upp med ett lag i pojkserien redan 1934/35. Ett lag med bra försvar men svag offensiv. Ett gott exempel är 0-0-matchen mot IK Sköld i sjätte omgången som gav våra motståndare sin första poäng i serien. För vår del blev det en mittenplacering. Faktum är även att pojkserien fick mer uppmärksamhet i dagspressen jämfört med kvalifiken.

Nästkommande säsong, 1935/36, tar Huddinge IF ett nytt grepp. Ledda av Ernst "Bagarn" Hansson, internationell spelare (dvs landslagsspelare) från Westermalms IF börjar bollspelarna träna gymnastik i januari 1936. Samtidigt tillsätts en lagledare, Einar "Forrest" Olsson. Det leder till serieseger, men det sitter hårt åt. Saltsjöbadens IF ligger jämsides i tabelltoppen när tre omgångar återstår och lagen möts på Huddinge idrottsplats 10 maj inför 200 betalande åskådare.Det är nervöst från båda sidor fram till dess Walle Bengtsson gör slag i saken efter cirka 20 minuters spel. Det är vanliga visan från det hållet, full fart mot hörnflaggan och sedan en rökare i vinkeln. När brodern Tore, lagets slitvarg, dessutom väljer att göra sin bästa match för HIF leder det fram till en säker 4-1-viktoria.

Laget vinner de två avslutande matcherna - har tidigare bara tappat poäng i två oavgjorda matcher mot lokalkonkurrenterna Stuvsta och Snättringe - och får efter seriesegern epitetet "Medaljlaget". Detta historiska lag består av
Evert Sjöberg, 31 år, bagare, målvakt från Årsta där han spelade vänsterytter (!),
Simon Stridh, 33 år, snickare, mycket typisk back på grund av sin snabbhet och tekniskt kunnande,
Gunnar Nilsson, 25 år, bagare, duktig back med krånglande knä,
Nils Larsson, 28 år, reparatör, högerhalv, halvbackslinjens ankare, offensivt vapen vid hörnor,
William Karlsson, 21 år, typograf, centerhalv, navet i laget, speluppbyggare och spelförstörare i ett,
Sven Svensson, 21 år, affärsbiträde, vänsterhalv, lagets konditionsfenomen, hinner med såväl offensivt som defensivt,
Sven Larsson, 21 år, typograf, bollteknisk vänsterinner, lagets minste spelare men störste strateg,
Roland "Kladdas" Svensson, 24 år mek. montör, liten och knubbig center med krut i båda fötterna,
Helmer Davidsson, 21 år, affärsbiträde, högerytter med bra träff på bollen,
Walle Bengtsson, 23 år, murare, vänsterytter med precision i sina hårda skott,
Tore Bengtsson, 25 år, murare, högerinner, lagets slitvarg,
Rune Nyborg, 21 år, studerande, teknisk men långsam, förste reserv som helst spelar vänsterinner.

Medaljlaget 1936. Bakre raden från vänster: Roland Svensson, Tore Bengtsson, Helmer Davidsson, Rune Nyberg, Walle Bengtsson, Simon Stridh, Sven Larsson, Gösta Eriksson (ordförande). Mittenraden från vänster: Nils Larsson, Sven Karlsson, Einar Olsson (lagledare). Främre raden från vänster: E. Larsson, Sven Svensson, William Karlsson. (Not. Såväl lagpresentationen som fotot är hämtat ur Jubileumshäftet från 1937. Namnen är inte samstämmiga, återges som de står i källan.)

Efter serien färdigspelats utkämpas också en vänskapsmatch som går direkt in i HIFs fotbollshistoria, enligt Jubileumshäftet från 1937.
Matchen spelas 19 juni 1936 mot Örby IS på Älvsjö nya idrottsplats inför 400 personer. HIF-spelarna gläds åt att få spela på en plan som ligger som ett parkettgolv. Inledningsvis går bollen som på ett snöre mellan HIF-spelarna och endast bra målvaktsspel gör att Örby kan hålla ställningen 1-1 efter halva matchen. Då bör hållas i minnet att Örby precis spelat hem klass 3, de ligger alltså tre serier högre än HIF! Efter paus tryter HIF-spelarnas ork en aning och Örby kan avgöra med ett 2-1-mål.

Laget överöses med beröm efter matchen. Enda smolken i glädjebägaren är att det kan bli svårt att upprepa det fina spelet på det ojämna underlaget i Huddinge. Det visar sig också vara fallet när seriespelet drar igång på hösten. "Bagarn" hinner inte med att träna laget inför seriestarten i klass 5. Han ersätts av Olle Zetherlund, som kombinerar med att spela center i AIKs allsvenska lag.

Inledningen av säsongen 1936/37 går oväntat dåligt, HIF räknas som en av favoriterna till en topplats men sju poäng på sju höstmatcher är inget att skryta med. Bättre ljud i skällan på våren. Oavgjort, 1-1, borta mot seriesuveränen Spånga IS i vårpremiären 6 maj lovar gott. Fyra veckor senare demoleras bottenlaget Nytorp med hela 11-0! Så stora siffror mäktar inget annat lag med. Ändå når vi inte högre upp än till en sjundeplats bland tolv lag.

HIFs vårspurt betyder att många utpekar laget till favorit inför 1937/38. Men innan seriestart firar klubben sitt 25-årsjubileum i början av augusti. En tidningsnotis 4 augusti låter meddela:

"Vid Huddinge IF:s jubileumsfestligheter blev redaktör Otto Hellkvist kallad till föreningens hedersordförande. Vidare förekom även en fotbollsmatch mellan Huddinges lag av årgång 1912 och de nuvarande juniorerna (småpojkarna vunno med 2-1) samt en skämtsam uppgörelse mellan Huddinge kommunalpampar och Scensällskapet. Den "riktiga" matchen mellan Huddinge IF och Djurgårdens reserver slutade med knapp seger, 1-0, för gästerna. Bäst i Huddinges lag var målvakten Gösta Karlsson (lånad från Örby), ch. Sven Karlsson och cf. Nils Lööf."

Seriespelet börjar illa med 1-4 mot Olofslund men sedan bokförs vi för fyra segrar på fem matcher. Eftersom Olofslund utesluts - de har angett fel namn i ett domarprotokoll för att dölja att de spelar med en okvalificerad spelare - så är vi i tabelltopp inför sista höstmatchen. Då får Saltsjöbaden sin revansch, vinner med 3-1. Inför våren räknar vi in nya spelare från Årsta, Hammarby och Örby men räcker inte till för att utmana den absoluta toppen. Vi förlorar två av tre vårmatcher, vinner endast sista matchen, 3-0 hemma mot BK Brimer. Inför matcherna måndag 2/5 mot Sandsborgs IF och fredag 27/5 mot Katarina SK står vi i pressen som hemmalag trots att matcherna spelas på Enskede IP. Förbundet har säkert vissa problem att finna spelbara planer, förlägger därför matcherna på säkert underlag utan att ta hänsyn geografisk närhet. Huddinges ojämna, grobladsbevuxna och stundtals vattensjuka idrottsplats (sjöbotten för inte allt för länge sedan) är ingen pålitlig matcharena.

Säsongen 1938/39 inleds med en förkrossande 9-1-viktoria mot BK Nordia. Sedan följer en 1-2-förlust borta mot IK Bele, blivande bottenlag i tabellen. En olycka kommer sällan ensam, Nordia drar sig ur serien och HIFs storseger stryks. När höstmatcherna är spelade har laget fem poäng på sex matcher och är ordentligt distanserat av topplagen. Och vårsäsongen blir bara etter värre. Laget tar bara en seger, får bland annat storstryk 1-5 av tappert spurtande bottenlaget Stureby SK. Vi klarar oss kvar till slut med en enda poängs marginal. "Mer tur än skicklighet", heter det i samtida press. "Så illa som Huddinge IF spelade under denna säsong har laget inte gjort tidigare", lyder domen.
För att belysa svårigheten att korrekt kunna ange hemma- eller bortamatch i statistiken vill jag nämna att matchen mellan Snättringe SK och Stuvsta IF i Kvalifiken den 18/9 1938 skulle spelas med kick-off 9.00 på Hammarby IP! Det saknades uppenbarligen regelrätta spelplaner på den här tiden. Hur derbymatchen slutade? Snättringe fick WO, Stuvsta drog sig sedermera ur serien.

Huddinge IF har genomfört många fina säsonger under åren som gått. Frågan är om inte prestationen som utfördes 1939/40 är den största bragden. När seriestarten närmar sig har lagledaren Einar "Forrest" Olsson endast två man hemma i Huddinge. De ordinarie spelarna är på viktigare uppgifter annorstädes och något B-lag finns inte att hämta ersättare från.
- Jag visste inte riktigt hur jag skulle bära mig åt, erkänner Forrest i en tidningsintervju med Aftonbladet 7 juni 1940. Men med bra kamratskap i en klubb ordnar sig allt automatiskt.

Duktige anfallaren Nils Lööf hade lagt upp för ett par år sedan och försäkrat att han rört en boll för sista gången. Han hoppar in i laget och passar på att vinna skytteligan. Huddingegrabben Tage Malm kommer hem ända från Landskrona. Tage Stråhle lämnar Lilljanshofs IF, väljer HIF i en lägre serie. Sven Larsson kommer från Lunda. Målvakten S. Eriksson hade inte vaktat en bur på två år men tvekar inte att ställa sig mellan stolparna. Och gamle kämpen Simon Stridh anser inte att 36 år är något hinder för att hjälpa till.

Laget överraskar från början. Om 3-3 borta mot Vallentuna BK får en del att höja på ögonbrynen så är det inget mot när HIF-segrar mot Nicolai IK (4-1) och Saltsjöbadens IF (4-0) kablas ut. Sedan kastas det civila samhället överända. Tyskland invaderar Polen och det andra världskriget tar sin början. Inkallelser slår sönder de mest genomtänkta planer. Många klubbar drabbas hårt, Danderyd tappar åtta spelare, många klubbar som saknar reservlag får svårt att få ihop fullt manskap. Stockholms Fotbollsförbund beslutar att seriespelet ska fortsätta spelas, däremot inställs alla reservlagsserier utom den allra högsta. HIF kommer rätt lindrigt undan och går upp i serietopp efter sjunde omgången när jumbon Sandsborgs IF slås tillbaka med 5-1 samtidigt som Täby IS förlorar i Vallentuna.

Håller formen i sig över vintern? Svaret kommer direkt, 5-0 mot Maria SK. Det blir en tuff tvekamp mot Norsborgs IF in i det sista. 19 maj möts lagen i Huddinge. Matchen slutar 3-3 och det ska vi vara mest tacksamma för. Poängtapp för Norsborg mot Saltsjöbaden betyder att lagen står på samma poäng inför avslutningen. Obesegrade Norsborg (fyra oavgjorda) manglar Helenelunds IK med 6-1 men HIF klarar utmaningen, besegrar Täby med 4-2 och tar seriesegern på bättre målkvot, 43-12 mot 46-18. Som synes är även målskillnaden till vår fördel.

Forrest använder hela 22 spelare i de 11 matcherna - kom då ihåg att inga inhoppare var tillåtna! Förståsigpåare är övertygade att det inte går att vinna en serie när man är tvungen att byta så många spelare i laget hela tiden. I synnerhet inte om B-lag saknas.
Huddinge IF bevisar att dom har fel!

Profiler under 1930-talet

Gösta Eriksson, medlem sedan 1923 och hyllad i jubileumshäftet från 1962, fortfarande medlem då. På 20-talet var han aktiv i fotboll, både som junior och senior. Ordförande under de svåra åren 1932-33 då han nästan på egen hand räddar klubben från nedläggning. Sekreterare 1934-36, åter ordförande 1937-40. En fast klippa under många tuffa år.

Simon Stridh, rutinerad back, lämnar som 30-åring år 1933 Årsta SK där intresset för fotboll inte matchar hans ambitioner. Under hans ledning går Huddinge IF in i en ny epok i klubbens historia. En föregångare bland backar i och med att han vågar ge sig ut på offensiva utflykter, något tämligen ovanligt på den här tiden. Effektiv i sina brytningar. I Jubileumshäftet från 1937 utses han till den bästa back som spelat i HIF. Han är dessutom lagets store sångare och humorist.

Einar Olsson, lagledare från 1935 till 1941 då han flyttar från kommunen. "Forrest" (ibland "Forest") gör stora uppoffringar för klubben, många gånger betalar han spelarnas respengar ur egen kassa. Skrapar ihop ett lag ur ingenting hösten 1939 och leder den hoprafsade skaran till serieseger.