Ett liv som rört sig helt kring fotboll

Från att ha flytt från kriget växer Georg Celinskis in i det svenska samhället och blir till en institution inom fotbollen i södra Stockholmsområdet. Han var i högsta grad involverad på något sätt ända fram till slutet av 2010-talet.

Georg "Jojje" Celinskis föddes i Lettland 1938. Året efter bryter andra världskriget ut. Pappan hamnar i armén, sedermera i fångläger. Mot krigsslutet flyr Jojje undan ryska arméns invasion. Han lämnar lettiska Jekabpils Ihop med sin mamma, via Polen hamnar de i Tyskland.

Lyckligtvis återförenas familjen efter krigsslutet och via pappans jobb som skomakare och mammans skrädderier får de ihop tillräckligt med pengar för att ta sig vidare. I en lite fiskebåt lyckas de fly till Sverige, landar nära Ystad mitt i natten. De placeras i ett flyktingläger i Kastellet i Landskrona. Eftersom Jojjes mamma har avlägsna släktingar i Sundbyberg tillåts de efter några månader flytta och bo ihop med dem i deras lägenhet.

Jojjes mamma finner jobb i Huddinge Strumpfabrik och familjen lyckas skaffa en bostad i en övervåning i en villa på Norrängsvägen. Dags för 10-årige Georg att börja i Tomtbergaskolan.

"Jag skulle börja i fjärde klass direkt," berättar Jojje.
"Jag hade bara gått ett år i skola i Tyskland innan men jag hade tur. Det fanns en flicka som kommit från Lettland tidigare. Hon satt bredvid mig och översatte. Hon måste varit hemskt duktig."

Fotboll lockade inte direkt, erkänner Jojje.
"Men så var det ju klassmatcher och det fattas en spelare. Jag fick hoppa in och jag sprang visst fort så det gick rätt bra."

Lagbild från mitten av 1950-talet, från det första året Jojje Celinskis spelar i HIF J-lag. Bakre raden från vänster: Kurt Karlsson, Håkan Johansson, Georg Celinskis, Sven Ihrén, Leif Ringdahl, Lars Lythell. Främre raden från vänster: Gunnar Frick, Bo Thunberg, Bertil Thunberg, Rolf Lundstedt, Molin. (Foto ur Georg Celinskis' egna samlingar.)

Senare flyttar familjen till ett av de nybyggda höghusen vid Klockarvägen. Då är det bara att korsa vägen så är Jojje på fotbollsplanen som ligger där Sjödalsparken ligger idag. Via pojklag, juniorlag och B-lag lirar sig spelskicklige mittfältaren Jojje upp till Huddinge IFs A-lag där han spelar ända fram till 1971.

"Jag var lite feg, hoppade gärna undan i duellerna," erkänner Jojje. "Men då ropade tränaren till mig att stanna i mittcirkeln och styra spelet därifrån. Det smällde inte lika mycket där och då gick det bra."

Långt in på 2010-talet håller Jojje kontakten med en av kamraterna från juniorlaget på 50-talet. Han tippar fortfarande ihop med Håkan Johansson varje vecka.
"Det har aldrig blivit några större vinster men det är skoj att ringa och snacka om tipset varje fredag eller lördag."

Jojje drar sig till minnes en yngre spelare som "var ännu räddare". Hans namn var Elbe Oldenburg och han blev en driftig ledare inom klubben. En annan ledare som Jojje lyfter fram är Börje Fondelius, "Findus" för alla som var med på den tiden. Även Jojje dras in i karusellen eftersom han plockas in som spelarrepresentant i styrelsen, något helt nytt på den tiden.

Under Jojjes spelarkarriär befinner HIF sig mestadels på fjärde eller femte nivån i seriepyramiden, men 1969 spelar sig laget upp i division 3 för första gången i klubbens historia. Det blir tyvärr bara en säsong på den nivån.

År 1971, i ett läge då ett HIF utan Jojje inte finns i sinnevärlden, då lämnar han klubben!
Han blir tränare i den unga klubben Flemingsbergs IF. Jojje blir kvar hos dom i 14 år och hjälper till att leda laget igenom fyra serienivåer, ända upp till division 4.

Jojje återkommer sedan till HIF som lagledare och tränare 1986-1990. Tillsammans med tränarkollegan, förre djurgårdsspelaren Tommy Davidsson, även han ny i klubben, ser Jojje till att det blir serieseger i division 4 direkt 1986. Även B-laget vinner sin serie det året.

Under Jojjes ledning är det ordning och reda. Han ser till att allt är perfekt ordnat och programmen fastställda. Det må vara träningsläger i södra Sverige eller på hemmaplan, allt ska finna på plats. Lagledare under de åren är Janus Petersson.
"Janus och jag hade så roligt ihop att vi ibland bara träffades på Källbrink och snackade under flera timmar."

Det tar bara två år innan det blir ny serieseger och avancemang till division 2. Inte tu tal att den goda stämningen inom lagledningen betyder mycket för framgången. Nu leds HIF av spelande tränaren Billy Ohlsson, tidigare storspelare i Hammarby IF. Men det är Jojje som får styra mycket eftersom han har överblicken från sidan av plan.

Som slutknorr på 80-talet hemför Huddinge IF Stockholm Cup 1989 för första, och hittills enda gången i historien. På vägen fram besegras AIK 3-0, Älvsjö AIK 3-1 och BP 4-1. I finalen blir det 4-2 mot Bagarmossen/Bellevue. På Enskede IP 11 oktober 1989 lyfter lagkapten Bobban Borgby pokalen och vinkar med segerchecken på 40.000 kronor. Lite tröst efter nedflyttningen från division 2 samma höst.

När 90-talet börjar lämnar Jojje HIF igen. Ny adress: Hammarby IF med Bajen-profilen Kenta Olsson som tränare. Per Fahlström, mångårig mellan stolparna hos Huddinge, återfinns också hos Bajen under den här perioden. Den övergången fixade Jojje!

Det blir sex år hos Bajen och lagledare Celinskis bidrar till efterlängtad allsvensk comeback efter serieseger i Division 1 Norra 1993.

År 1997 är Jojje tillbaka hos Huddinge IF. En ettårig sejour i ledarstaben denna gång. Sedan hör förre bajaren Bosse Larenius av sig. Kan Jojje vara intresserad av att jobba med honom och Yngve Leback i Älvsjö AIK? Jomenvisst, det kunde Jojje.

Efter två år hos Älvsjö AIK blir det Tyresö FF, som tränas av Tomas Turesson, även han en kontakt från tiden hos Hammarby. Jojje stannar i tre säsonger.

Redan 2002 har förre tränarkollegan Tommy Davidsson hört av sig. Pröpa SK har övertagits av Hammarby IF, döpts om till Hammarby Talang FF och ska fungera som ett utvecklingslag inom Bajens organisation. Jojje tvekar eftersom det verkar så rörigt och oklart. Men till säsongen därpå ser det bättre ut och Jojje tar sitt pick och pack och flyttar till Hammarby IP. Han jobbar som lagledare för HTFF under fem säsonger och minns många lovande spelare.
"Erkan Zengin," suckar Jojje nästan drömmande.

Det börjar dock knaka i HTFF-bygget och Jojje, som ju är vän av ordning och reda, finner sig inte riktigt tillrätta. Nästa adress blir Aspuddens IP och överraskningslaget Gröndals IK. Där kamperar han ihop med bröderna Patrik och Roger Sandberg, personer Jojje har bra kontakt med sedan tiden i Hammarby. Det blir division 1-fotboll med små resurser men Jojje trivs.

Tyvärr klarar Gröndal inte ekonomin och klubben måste börja om i en lägre division 2011. Då återvänder Jojje för att kort sejour hos Huddinge IF innan han på nytt hamnar som lagledare hos Älvsjö AIK år 2012.
Jojje berättar att sedan 1958 har det bara rört sig om fotboll i hans liv.
"Det är ju så jättekul! Men utan min förstående fru Lena hade det inte fungerat så bra. Inte att förglömma stödet från våra barn, Maria, född 1973 och duktig tränare i Huddinge Gymnastikförening, och Nicklas, född 1975."

Georg Celinskis finns med på lagfoton från 1961, 1965, 1988 och 1989 i historiken samt 1962 och 1965 (troligen) i fotogalleriet.

• Georg Celinskis talade med Robert Lindberg i november och december 2015