Måltjuven som slutade som mittback

Idrotten känns så avlägset idyllisk när Tommy Hofmeijer berättar om hur det var när han började spela fotboll och ishockey under 50-talets andra hälft. Killarna bildar kvarterslag och ställer upp i S:t Erikscupen med egentillverkade tröjor.

Tommy Hofmeijer är född i början av 1949 och växte upp i Stuvsta, vid Korkskruven. (Finns det något finurligare gatunamn i landet?) Det spelas fotboll och ishockey ihop med kamraterna och naturligtvis bildar de ett eget lag att ställa upp med i S:t Erikscupen i slutet av 50-talet. Det gick väl sådär, men mötet med laget där Conny Bååth spelar ger Tommy en vän för framtiden.

Det blir mest ishockey för Tommy.
"Fotbollen var bara en lek. Efter sanktan la man ner."
Men vid 20 års ålder tänker Tommy om. Han kontaktar Conny Bååth och de börjar träna tillsammans.
"Vi sprang en hel del så jag fick upp lite flås. Sedan gick jag ner till Huddinges träning."

Tommy har näsa för var målet är beläget men får vänta på sin chans. Att komma från ingenstans och gå direkt in i A-laget, i division 3 för första gången, är ingen lätt uppgift. Inte med Lennart Söderlind och Roger Fransson framför i kön.

När Fransson lämnar för Nynäshamns IF 1971 får Tommy chansen och han spelar till sig en ordinarie plats för lång tid framåt.
"Från början var jag en måltjuv," berättar Tommy. "Men med ålderns rätt flyttades jag bakåt, först till mittfältet och jag slutade som mittback."

Han kommer inte ihåg så mycket från själva serieharvandet men minns när HIF mötte finska Haka Valkeakoski i en vänskapsmatch, ett vänortsutbyte. Tommy briljerar med ett hat-trick.
"Då stod det en hel del om mig i tidningen," skrockar Tommy som beskriver sina år i HIFs A-lag som en spännande tid, en rolig tid med mycket skratt. Allt var inte lika inrutat som i dagens fotboll.

Tommy berättar om när han var på semester i Värmland och får ett telefonsamtal från Huddinge som går ut på att han måste komma hem snabbt. Han måste vara med och spela match mot Flempan. Tommy sätter sig i bilen, kör alla milen från Årjäng, hinner till matchen och allt verkar ha löst sig till det bästa.
"Det har inte gått mer än fem, max tio minuter, och vi har en hörna. På den skallar Lennart Wahlberg mig i bakhuvudet. Dom får släpa mig av plan. Hela den långa resan för bara några minuters spel. Jag hade huvudvärk hela kvällen. Se'n skulle jag köra tillbaka till Årjäng."

De allra flesta mål Tommy gör är typiska måltjuvsbaljor men han berättar om ett annorlunda mål, mot slutet av karriären.
"Det var en frispark, en bit in på deras planhalva. Jag brukar få lite knorr på bollen men den här gången gick den spikrakt. Först. Sedan fick den en otrolig skruv på slutet och alla som skulle gå upp och nicka missbedömde den. Och målvakten blev helt såld. Bollen gick mitt i mål."

Kanske en effekt av uppväxten - vid Korkskruven.

• Tommy Hofmeijer talade med Robert Lindberg i juni 2016