Klubben når nya höjder

Från och med 50-talets början är Huddinge IF tänkt att vara en specialklubb, endast fotboll finns med på programmet. Ändå har såväl bordtennis, bandy, handboll som skidor rymts under klubbens paraply under olika perioder sedan dess, för att sedan bilda egna specialklubbar eller bara tyna bort.

Den nya styrelsen som väljs 1952 anser att klubben ska ha ett lag som bättre motsvarar Huddinges samhällsstorlek, kommunen har nu över 22.000 invånare, och HIF anställer en tränare. Det blir slut på att bara skjuta mot ett mål på träningarna. Tuffe Gösta "Göken" Hagberg tar ut grabbarna i de värsta motluten i omgivningarna och konditionen förbättras överlag. Han efterträds av Tage Zacharoff som lär HIF att spela fotboll med större elegans.

Klubben gör stora framsteg och rusar upp igenom serierna, når högre än någonsin tidigare i klubbens historia. Placerar sig i topp tre samtliga säsonger under decenniet, sånär som på en fjärdeplats. Faciliteterna på gamla idrottsplatsen vid Klockarvägen hänger inte med i samma utsträckning. Kurt Carlström (född 1938), som växer upp granne med planen, minns att det saknas omklädningsrum när han spelar där. "När man skulle vaska av sig fick man hämta vatten i en hink ur en brunn en bit bort". Till slut byggs det omklädningsrum och snart stundar bättre tider, 1955 invigs nya fotbollsplanen vid Storängens industriområde.

1950/51

Huddinge IF visar sig vara seriens starkaste lag, noterar under våren 1951 flera storsegrar på vägen fram till seriesegern. IFK Hammarbyhöjden är lika målglada men inte riktigt lika stabila. Istället blir det Årsta SK som lägger beslag på andraplatsen, två poäng bakom oss.
Vi lämnar "kvalifiken" bakom oss, 50-talet har inletts på bästa vis.

1951/52

Återkomsten till Klass 3 bjuder på ömsom vin, ömsom vatten. En augustiseger med 7-0 mot Södermalms BK lovar gott och vi har andraplatsen inom räckhåll. Stuvsta IF rivstartade serien med sju segrar i svit innan de överraskande förlorade hemma mot Örby IS som bara vunnit två matcher så långt, förlorat tre. Sedan tar Örby hem dubbelmötet med oss i månadsskiftet september/oktober, vi förlorar med 2-3 borta, 2-5 hemma och tappar terräng i jakten på uppflyttning. Vi övervintrar med 11 poäng på lika många matcher.

Maj månad är intensiv med många matcher och nästan direkt vidtar slutspurt i serierna. Vi räknar in en fin högerinner från Malmö, junioren Tönnes van Zweigberk, som i högsta grad bidrar till en ny storseger mot Södermalms BK, denna gång 8-1.

Vårens fem segrar på sju matcher räcker inte mot Västerhaninge IF och Örby, de senare obesegrade i elva matcher från mitten av september till seriens slut, men slutspurten ger anledning till framtidstro inom föreningen.

1952/53 Tränare Erik Eklöf

Den nya styrelsen med ordföranden Bengt Geiryd i spetsen startar en ny tidsålder inom klubben. Nu ska det satsas - och det ger resultat!

En nyanställd tränare, Erik Eklöf "från Stockholm", trimmar alla grabbarna hårt och taktiskt. Det konditionsstarka laget formligen springer igenom Klass 3, även om vi får nöja oss med en andraplats till slut, med samma poäng som seriesegraren IFK Hammarbyhöjden. Slutstriden blir intensiv. Med fyra omgångar kvar ligger fem lag inom två poäng bakom serieledande Hammarbyhöjden som har två poäng tillgodo på trion IFK Tumba, Huddinge IF och Kronobergs BK, ytterligare en poäng efter ligger Årsta AIK med Nacka SK ytterligare en poäng bakom. Egentligen måste Södertörns IK också räknas med chans, de ligger ytterligare en poäng bakom men har suverän målkvot och målskillnad vid tillfället.

Vår avslutning med sju poäng av åtta möjliga på de fyra avslutande matcherna räcker inte till serieseger. Hammarbyhöjden har med 59-31 klart bättre målkvot - och målskillnad! Andraplatsen säkras med en poäng tillgodo på Tumba Bruks IF, till stor del tack vare vår 5-3-seger i inbördes mötet i slutet av maj. Ändå hänger allt på resultatet i sista omgången då vi tar emot serieledande Hammarbyhöjden inför en talrik publik. Vi måste vinna för att säkra uppflyttningen. Ställningen är 3-3 långt in i andra halvlek innan vi kan avgöra till 4-3. Inrarna Kurt Andersson och Ingmar Grandell svarar för två mål var. Kurt Anderssons återkomst efter utflykt till Hammarby IF har betytt mycket för lagets spelstyrka och laganda.

I jubileumsskriften från 1962 hävdas att HIF missade seriesegern på grund av "... ett horribelt domslut, vilket ännu i dag får stå som ett bevis för att 23:e mannen på planen inte saknar betydelse". Vad som åsyftas är Segeltorps 3-3-kvittering fyra omgångar från slutet vilket betydde att vi som allra bäst kunde nå andraplatsen.

1953/54 Tränare Gösta "Göken" Hagberg

Nyuppflyttade HIF stannar bara ett år i Klass 2 Södra. Vi hemför den ena tvåpoängaren efter den andra. Topprivalen Västerhaninge IF mosas med 5-1 efter bland annat två straffmål när ojust spel var enda sättet att hindra HIF. Till föga nytta.
Aftonbladet noterar 3/9 att Huddinge IF måste ha satt ett distriktsrekord när de haft 40 man i träning två till tre gånger i veckan sedan 26 juni. Men det ger resultat! Nye tränaren Gösta Hagberg, tidigare uttagen som center i lilla stadslaget, hinner dessutom med att spela och träna regelbundet med division 3-laget Gröndals IK. Hans satsning på konditionsträning ger bra utdelning i poängkolumnen. "Alla har kondition som hästar", konstateras i lokaltidningen Vårdkasens septembernummer.
Vi avfärdar i tionde omgången relativt enkelt serietvåan Örby IS med övertygande 4-0 efter bland annat två mål av Bertil Gustafsson. Tidningen Sportextras rubrik "Huddinges 10:de raka" ställer självaste landskampsreferatet mot Norge i skuggan.
Vår målskillnad lyder 53-12 när det i omgången därpå, den sista före vintervilan, vankas returmöte mot Västerhaninge. Då får vi ge oss. Matchens enda mål görs ur misstänkt offsideläge efter 35 minuters spel och den här dagen har vi inte orken och skärpan på en såphal och tungsprungen plan.
Under våren tappar vi två poäng efter oavgjorda matcher, avslutar dock stilenligt med 7-0 mot Tumba Bruks IF. Seriesegern bärgas med fem poängs marginal. Vi är i Klass 1 för första gången!

Som avslutning på den framgångsrika säsongen vinner vi Klass 2-finalen mot Täby IS med 3-2.

1954/55 Tränare Gösta "Göken" Hagberg, efter årsskiftet Tage Zacharoff

Huddinge IF har snärjigt att få ihop laget inför säsongstarten i början av augusti. Det är ett problem de delar med de flesta andra lag. HIF har ett dock extra knepigt problem, målvaktsposten. Under en sommarturné till Danmark skadas målvakten, Kurt Palmgren från småländska Rosenfors. Nu är goda råd dyra. Palmgren kommer med lösningen:
"Jag har en kompis hemifrån som är spårvagnskonduktör här uppe. Han kanske kan vikariera för mig?"

In mellan stolparna kliver Ove Andersson och i premiärens 6-5-seger borta mot Hägerstens SK ser det väl inte så övertygande ut. Men det tar sig, han spelar fantastiskt bra under resten av hösten, "räddar straffsparkar och andra omöjliga saker", enligt samtida pressnotis. Kurt Palmgren får finna sig att vara reservmålvakt hösten ut.

Nykomlingen Huddinge IF uppmärksammas efter sex mål även i sin andra match som nykomling. Den här gången håller HIF nollan mot Eriksdals IF, trots att hela ordinarie bakre försvaret saknas. Ändå är klubbens starke man, Bengt Geijryd, inte riktigt nöjd: "Innertrion Kurt Andersson-Bertil Gustafsson-Bertil Eriksson har ej återfunnit formen efter danmarksturnén i juni". I tredje matchen blir det likväl ännu bättre utdelning framåt, 7-3 mot Åkeshovs IF. Bäst i laget denna höst, 24-årige brandmannen Rudolf Högberg på högerkanten. Han har persat 11,2 på 100 meter. När han sätter fart hänger motståndarna inte med.

Enskede IK firar klubbens 40-årsjubileum lördag 18 september. Höjdpunkten är hemmamatchen mot dittills obesegrade Huddinge IF. Matchen slutar lyckligt för jubilarerna som vinner med matchens enda mål. HIF-centern Bertil Gustafsson missar sex givna målchanser. Han är inte ensam om att misslyckas denna eftermiddag och lagledningen möblerar om i laget inför nästa match, mot obesegrade IF Olympia som haft spioner på HIFs förlustmatch. HIFs nya lagkomposition blir en överraskning för "Pia", HIF triumferar med 2-1. Det visar sig blir Olympias enda förlust under seriespelet. De bibehåller fempoängsledningen från hösten och HIF distanserar tredjelaget Örby IS med hela sju poäng. Nyförvärven Bertil Ramstedt från Stuvsta IF och Kurt Persson från IF Gute gör ett starkt lag ännu starkare när de anländer till våren medan juniorerna Bertil Thunberg, Stig Hellström och Kurt Carlström breddar truppen. Med nye tränaren Tage Zacharoff, till vardags chef för Svenska Fotbollsförbundets Tekniska kommitté, kommer fokus på teknikträning, vilket betalar sig.

Hårdsatsningen med tre träningskvällar i veckan ger resultat. Uppflyttning för tredje året i rad!
Noterbart är att vi spelade hemmamatcherna på Stuvsta IP. Vykortet nedan visar hur den grandiosa arenan såg ut på den tiden. Storängsvallen var inte var klar ännu, den invigdes söndag 3 juli 1955.

1955/56 Tränare Tage Zacharoff

Sällan har väl en nykomling från stockholmsserien startat fräckare och mer övertygande i Division 4 än Huddinge IF. Först 6-1 på IF Olympia, sedan valsar vi runt med IF Gute, 9-2! Bäste gotlänning i den matchen: Magnus Ström som spelar vänsterhalv i HIF. Frågar man efter honom på vardagarna får man svaret: "Ström finns på Elverket!"

Bertil Ramstedt glider igenom motståndarförsvaren makalöst lätt och har en kanon i bägge fötterna. Men i tredje omgången blir det tvärnit, 0-6 mot Älvsjö AIK.

Höstresultaten är ojämna. I slutet av september demolerar HIF serieledande Karlbergs BK med 7-1 på bortaplan! Under första halvlek ligger bollen flera gånger och skrattar på HIFs mållinje innan målvaktsfantomen Kurre Palmgren nyper den. En manstark hejaklack stöttar HIF högljutt och får sitt lystmäte i form av tre mål från Ramstedt, två från Bertil Gustafsson och ett var från Bertil Eriksson och Rudolf Högberg. I omgången därpå blir det 2-3 i baken mot IK Tellus, följt av 0-1 mot Gustavsbergs IF. I returen veckan därpå krossar vi dom med 6-0, avslutar hösten med ny förlust mot Tellus, 2-4, och en 5-4-seger i returen mot Karlberg. Vi övervintrar som tabellfemma, sju poäng bakom ännu obesegrade Älvsjö.

Det försprånget är för stort för att hämta in under vårens sex matcher (tolv omgångar spelades under hösten!) men vi klättrar upp till en slutlig tredjeplats tack vare fyra tvåpoängare. Sive Franksson, med allsvenska meriter från Åtvidabergs FF, visar sig vara en försvarsmässig gigant. Han spelade fyra matcher med ÅFF under våren 1952, debuterade i lagets enda allsvenska segermatch den säsongen, 2-1 hemma mot Jönköpings Södra IF 4 maj. Den då 20-årige Sive medverkade även i de oavgjorda matcherna mot Degerfors IF (1-1 hemma) och IF Elfsborg (0-0 borta) innan han i 20e omgången fick känna på hur det känns att förlora en allsvensk match när IFK Norrköping säkrade SM-guldet via 3-0 på Idrottsparken. 

I sista omgången möter vi IF Gute i Visby och matchavgörande blir ett självmål av Bo Ribbling. Det målet betyder hemmaseger med 2-1 och gör att gotlänningarna klarar sig kvar i serien.

Flygfoto hämtat ur Huges arkiv (tack Göran Johansson på Huddinge kommun!). Troligen från 1955. I bildens mitt syns Huddinge Idrottsplats i nuvarande Sjödalsparken, invid Klockarvägen. Där syns tydligt hur dragningen av Klockarvägen stjäl en bit av planen i dess längdriktning. De tidiga hyreshusen kring blivande centrum är under uppbyggnad. Uppe till höger, under del av flygplanet, skymtar blivande Storängsvallen.  

1956/57 Tränare Tage Zacharoff

Vi inleder med endast en seger på de fyra första matcherna, får bland annat däng med hela 0-4 av Karlbergs BK, som rivstartar serien. Vi har endast spelat hem sju poäng på de inledande sju matcherna och har släppt in 21 (!) mål. I åttonde omgången återinträder rutinerade målvakten "Kurre Bagarn" Palmgren mellan stolparna och skänker trygghet åt det bakre ledet. Det blir sju poäng på de återstående fyra matcherna och endast fyra insläppta mål. Enda plumpen är 1-1 mot särklassiga jumbon Essinge IK i en match där unge Kurt Carlström debuterar på vänsteryttern och är bäst i HIF tillsammans med centerhalven och speldirigenten Sive Franksson. Den sistnämnde är genomgående vår bäste under hösten.

Vi har fem poäng upp till Karlberg, högst upp i tabellen, och vi hyser visst hopp om att kunna jaga ikapp under våren. Vi startar med 5-0 borta mot IFK Hammarbyhöjden men KB är värre ändå, gör 7-1 på andraplacerade IK Tellus. Veckan därpå krånglar vi till oss en tvåpoängare mot Tellus, 2-1, och tar över andraplatsen.

I takt med att vi samlar poäng i ladorna börjar KB svikta. Tre omgångar från slutet möts lagen. Vi är två poäng bakom, har sämre målskillnad men har inte förlorat på tio matcher. KB är förvarnat. Sänker oss för gott med en 7-3-seger. Vi avslutar dock serien i god stil med att kvadda IF Olympia med 4-0 i sista. Högerhalven Åke Sjöblom dominerar och centern Bertil Gustafsson sätter två baljor.

1957/58 Spelande tränare Rolf Rydvall, hösten 1958 tar Hilding "Moggli" Gustafsson över när Rydvall inte har tillräckligt med tid.

Under ledning av Roffe Rydvall från Hammarby inleder vi den så kallade "Mammut-serien" starkt. Vår premiärmatch går borta mot Nynäshamns IF och spelade tränaren avgör när han stänker in 3-2 från 30 meter när tio minuter återstår. Två mål av Sive Franksson, som spelat allsvenskt för Åtvidabergs FF redan som 18-åring 1952. I tredje omgången klappar vi dit likaledes obesegrade IF Gute med 5-3 men tappar serieledningen till Enskede IK när de besegrar oss med 2-0 sista augusti. Veckan därpå studsar vi tillbaka när bottenlaget IK Tellus tvålas dit med 6-3, vänsterinnern Åke Sjöblom dirigerar spelet och centern Ingvar Holm gör hat-trick. Den förlusten var deras femte på sex matcher men vi måste ha väckt dom ur törnrosasömnen för i nästa match demolerar dom IFK Hammarbyhöjden med 9-2 och fortsätter i samma stil hösten ut.

För vår del är det en annan historia. Vi strör poäng omkring oss. Förlorar mot Hammarbyhöjden och spelar två oavgjorda (4-4 och 0-0) mot sistalaget Gröndals IK. Efter hösten ligger vi ändå tvåa, tre poäng bakom Enskede och två poäng före Tellus, med sämre målskillnad än dessa två.

Tellus fortsätter på den inslagna vägen när serien återupptas, 7-1 mot Nynäshamns IF i premiären följs upp med 3-2 mot oss i en match med bra spel trots undermåligt underlag på åkern som kallas Aspuddens IP. Vi leder med 1-0 i paus och med 2-1 när sju minuter återstår. Då hittar domaren, Sten "Stabben" Ahlner, en ojusthet som han är ensam om att se. Tyvärr i vårt straffområde och domslutet går i Tellus' favör. Straffsparken betyder 2-2 och av bara farten sätter hemmalaget dit segermålet, 3-2 i 87e.

Seriespelet hamnar lite i skymundan eftersom fotbolls-VM går i Sverige 1958. HIF passar på att klämma in en vänskapsmatch i det täta serieprogrammet. Matchen mot tyska division 2-laget FC Schwandorf går två dagar före seriematchen mot Mälarhöjdens IK, som vi mödosamt avfärdar med 4-2. Samtidigt gör Tellus 10-2 mot Gröndal! Ett fåtal dagar senare har vi allt sjå i världen att slå tillbaka Hammarbyhöjden med 2-1, Rydvall glänser och Olle Olsson avgör i slutet när motståndarna är reducerade till tio man efter skada.

Juni inleds med 6-1 mot Nynäshamn och serien får en ny serieledare när Tellus passerar Enskede efter att ha betvingat dom med matchens enda mål. Vi är tvåa på samma poäng och går på fredagen upp i tabelltopp efter 3-1 borta mot Reymersholms IK samtidigt som Tellus springer på en oväntad propp efter elva segrar i följd, 1-3 mot Årsta SK. Vi går till sommarvila med 26 poäng, 54-33 i mål, före Enskede 25 poäng, 50-31 och Tellus 24 poäng 71-37. Om det inte vore för omläggningen av spelåret hade vi vunnit serien och gått upp i division 3...

Det artar sig till en rasande trekamp när höstsäsongen drar igång. Premiärresultaten 17 augusti motsäger inte detta: HIF - Mälarhöjden 9-3, Enskede - Reymers 5-0, Tellus - Hammarbyhöjden 7-1.
24 augusti lyckas vi med möda nå 2-2 borta mot Gute, Tellus klarar med ett nödrop segern mot Reymers, 3-2, medan Enskede springer på en mina borta mot bottenlaget Gröndal, 1-2. Tack för den!
31 augusti visar vi var skåpet ska stå, 8-0 mot Hammarbyhöjden, Enskede klamrar sig fast via 2-1 mot Nynäs medan Gröndal ger oss ännu en hjälpande hand, 2-2 i derbyt mot Tellus. Tack för den ockå!
7 september sviktar vi igen, når endast 1-1 borta mot Årsta men förluster för både Tellus (0-3 i Nynäshamn) och Enskede (5-7 mot Gute i Visby) gör att vårt försprång ökar till tre poäng.
14 september och vårt lagmaskineri går i baklås, bara 2-2 mot Reymers. Tellus gör 1-0 på Gute medan Enskede får ge sig mot Årsta, 0-1. Vårt försprång är nere i två poäng.
21 september och vi har svängdörrar bakåt när Nynäs gör 7-4 på oss. Tellus övertar serieledningen efter 2-1 mot Årsta medan Enskede viker ner sig, 1-4 mot Hammarbyhöjden, dom är borta för gott.
28 september, HIF - Gröndal 3-0, Tellus - Enskede 4-2. Duellen går vidare och i nästa omgång, den näst sista, står mycket på spel. Tellus tar emot HIF, vinner med 2-0, säkrar i praktiken seriesegern och uppflyttningen. Vi ska ta in två poäng och elva mål i sista omgången. Det går naturligtvis inte. Tellus ökar på säsongens målskörd till 94 efter 2-2 mot Mälarhöjden medan vi går lite avstannande i mål i en 1-1-match mot nu distanserade tredjelaget Enskede.

1959 Spelande tränare Rolf Rydvall

Rolf Rydvall tar motvilligt på sig rollen som spelande tränare och försäsongen er lovande ut. Spelartruppen är intakt, vintern är kort och träningsmatchandet inleds tidigt. Dessutom genomför laget ett synnerligen givande läger på Bosön. Ändå verkar det som om fjolårets bittra miss avspeglar sig på lagets prestationer.

I premiärmatchen hemma mot nykomlingen Eriksdals IF ligger vi under med 0-3 redan efter första halvlek och det hinner bli 0-4 innan vi hyfsar siffrorna till 2-4. Det blir förlust även i andra matchen, 0-1 borta mot Enskede IF. Första segern kommer i tredje omgången inför en fåtalig publik på Storängsvallen, Roffe Rydvall avslutar målskyttet med ett skruvat skott som slår i krysset och går in. Det betyder 3-0.

Lagets spel är ofta hafsigt och tempot lågt, vilket inte minst demonstreras när vi förlorar med 3-5 hemma mot Nynäshamns IF 31/5. Å andra sidan, när det fungerar för laget ser det charmant ut, som i en 8-1-seger mot Essinge IK i omgången därpå och när Årsta SK demoleras med 6-0 i september, Lennart Erlesand gör fyra av målen i den matchen. Däremellan får vi äran att stå för motståndet när Nynäshamns IF återinviger sin uppfräschade hemmaplan. Den matchen går 30/8 och resulterar i ännu ett oväntat bakslag, hemmalaget vinner med 4-3 och då hjälper det inte att Roffe Rydvall gör tre mål. Avståndet upp till de två bortflyende topplagen Älvsjö AIK och Enskede IK växer stadigt. Sista chansen att haka på kommer i 15e omgången när Älvsjö står för motståndet, men det blir svidande 1-5 i baken. I sista omgången, 11 oktober, säkrar Enskede seriesegern via en 3-0-triumf mot HIF. Vi slutar nio poäng efter i tabellen.

Efter serien avslutats summerar lokaltidningen Vårdkasen läget i laget samt försöker se in i framtiden:
"Vi tror att Huddinge för närvarande råkat in i någon slags återvändsgränd. En reaktion, som sedan yppar sig i att några spelare skall sluta spela och andra skall avvika till andra klubbar. Nu har HIF ett mycket spelstarkt reservlag så någon omedelbar spelarnöd kommer inte att existera i Huddinge. Kanske det i stället kommer in nya friska ungdomar med ungdomens spelentusiasm, som måhända för upp HIF i Div. III."

Framstående personer under 50-talet som ej presenterats som profiler på annan plats

Kurt Andersson, en av de absolut bästa spelare Huddinge fått fram. Stor bollbegåvning. Låter bollen göra jobbet, mästerlig framspelare. Jobbar hårt matchen igenom.

Bertil Eriksson, en härlig kämpe, temperamentsfull i överkant, frän och hård, mycket teknisk lagspelare. Av "Findus" 1992 utsedd till en av de bästa egna produkterna någonsin, tillsammans med Kurt Andersson. Fortsätter som ledare inom klubben efter avslutad spelarkarriär.

Sive Franksson, allroundspelare av bästa märke. En av de skickligaste spelarna under HIFs inledande 50 år. Hans namn dyker upp titt som tätt i tidningsnotiserna, överallt strös det överbetyg, oavsett vilken position han spelar.

Bengt Geiryd, kom till klubben från BK Star i Södertälje. Blev ordförande 1952 och initierade en ny och framgångsrik epok i klubbens historia. God organisatör och representant för klubben.

Bertil Gustafsson, slitstark, snabb, oöm men framför allt en målgörare av rang. Strålande vilja, chanstagare till tusen. Skapar många lägen helt på egen hand, alltid lika spännande att se i aktion. Huddingekille.

Lennart "Bäst" Jonsson, centerhalv, bra på huvudet, klarar det mesta. "Alltid bäst" enligt egen utsago. Mycket glad kille som ofta är medelpunkten i sällskapet. Huddingegrabb.

Morgonskrål i Huddinge

I arla morgonstunden i söndags väcktes många Huddingebor i den tätbebyggda delen av samhället av en kringfarande högtalarbil som högt och ljudligt uppmanade alla Huddingebor att kl. 10.45 infinna sig på idrottsplatsen för att åse en fotbollsmatch. Högtalarbilen lyckades får samtliga, både nattarbetande, nyss insomnade, och alla övriga söndagsmorgontrötta Huddingebor att förargat gnugga ögonen.

Sedan år tillbaka är jag mycket intresserad av fotboll, men ingen ska tro att jag genom den störande, skrikiga högtalarbilen kommer att "springa benen av mig till fotbollsplanen". Tvärtom - jag kommer att akta mig att besöka i varje fall Huddinges idrottsplats. Förresten - när blev det tillåtet att anordna fotbollsmatcher under högmässetid?

Undertecknat F d fotbollsfantast i Expressens insändaravdelning "Expressbrev till Redaktionen" 9 september 1958.

De som växte upp i centrala Huddinge under slutet av 50-talet och början av 60-talet kommer säkert ihåg högtalarbilen, ett återkommande inslag i samhället under fotbollssäsong. Det var guskelov relativt sällan det förekom en så tidig söndagsmatch som omnämns av insändarskribenten.