Missräkning efter missräkning ... sedan lyfter Janne Holmberg laget

Det här är ett mörkt decennium som överraskande avslutas med klubbens största serieframgång så långt.

Efter tre års bottenstrid i division 4 gör HIF sin resultatmässigt sämsta säsong någonsin 1964. Fyra mediokra säsonger följer i Klass 1 innan viss ljusning skönjes. Janne Holmberg, allsvensk med Hammarby IF, tar över som spelande tränare 1968. Målsättningen är uppflyttning. Det blir en tredjeplats, ett enda mål från andraplatsen och den hägrande uppflyttningen.
Miraklens tid är inte förbi, det blir en vakant plats i högre serie och HIF vinner kvalmatchen mot Vällingby AIK, tar därmed gratisplatsen i division 4.
Sedan följer underverket!
Laget går direkt igenom "fyran", vinner serien och kvalificerar sig för spel i division 3 för första gången i klubbens historia.

1960 Tränare Leo Lepin

Laget äger inte samma styrka som året innan, kedjan har ingen tyngd, därtill är Rolf Rydvall och Bertil Ramstedt lite för ensamma. Georg Celinskis visar prov på god teknik och fina framspelningar men säsongen som sådan blir en besvikelse. Nye tränaren, ryssättade Leo Lepin hade fört upp Vasalunds IF från en blygsam nivå till division 2, blev ingen "hit" i Huddinge. Det berodde möjligen och delvis på att han råkade ut för en tidig sjukdomsperiod och inte kunde drilla laget efter eget huvud.
När serieledande IF Gute från Visby besöker Huddinge inkasserar de sin andra förlust, 0-2 efter 0-0 i paus. Bertil Ramstedt frispelar Lennart Erlesand för 1-0 i 65e. Kort därpå får Gute-mv Sven Uhr ett hårt skott i ansiktet och tvingas utgå - han var bra så länge han fick vara med. Rolf Rydvall, bäst på plan, gör 2-0 på "Kalmar" Johansson, backen som hoppat in mellan stolparna. En positiv insats som hör till undantagen under säsongen.
I hemmamatchen mot Älvsjö AIK inträffar en ganska ovanlig situation, gästernas målvakt Karl-Erik Franzén sätter kallblodigt 1-0 på straff! Matchen då? Jo, 1-0 är också halvtidresultat. Efter en snabb HIF-kvittering i andra halvlek börjar raset. Slutar med seger, 6-3, för våra motståndare. Vi avslutar med tre tunga förluster, har dock tagit tillräckligt med poäng för att hålla två lag bakom oss.

A-laget 1960 (uppställt enligt traditionella 2-3-5): Sune Persson - Georg Celinskis, Gunnar Frick - Bo Thunberg, Sive Franksson, Rolf Tell - Åke Höglund, Rolf Rydvall, Bertil Ramstedt, Lennart Erlesand, Kurt Carlström.

1961 Tränare Olle Olsson

Ännu en nagelbitare. Klubben tar inte in några spelare utifrån, fyller på med egna juniorer och räknar kallt med att det blir svårt att hänga kvar.
"Vi går numer uteslutande in för att släppa fram klubbens egna produkter," säger ledaren Bengt Geiryd. "Till och med lagets tränare Olle Olsson är tvättäkta Huddingegrabb."

George Celinskis är tänkaren i laget och har skärpt till sig i träningen, fjolårsjunioren Lennart Wahlberg bra som center medan 29-årige Rolf Rydvall står för rutinen. Laget inleder med fyra oavgjorda innan det blir seger mot Essinge IK, Wahlberg avgör. Därefter är det glest mellan poängmatcherna. En poäng i avslutningen mot Älvsjö AIK ska räcka eftersom tappert spurtande Eriksdals IF knappast rår på klara seriesegraren Reymersholms IK. Eriksdal leder med 2-0 efter första medan det är mållöst i vår match. Då har vi kostat på oss att bränna en straff! Annars är det närmast total Älvsjö-dominans över 45 minuter. Reymers vill gärna rädda äran, reducerar men får vänta på ett kvitteringsmål. Till slut lyras 2-2 in av centern Karl Johansson i 87e! Efter en smått heroisk försvarsinsats räddar vi 0-0. Glädjen är total när domaren blåser av matchen. Vi klarar oss kvar med en poäng tillgodo.
Lennart Wahlberg bäste målskytt under säsongen med 18 mål (serie- och vänskap), Roffe Rydvall nätar 11 gånger.

A-laget 1961 (uppställt enligt traditionella 2-3-5): Bertil Thunberg - Bo Ribbling, Stig Hellström - Bo Thunberg, Gunnar Frick, Georg Celinskis - Lars Nyberg, Rolf Rydvall, Lennart Wahlberg, Elbe Oldenburg, Kurt Carlström.

1962 Spelande tränare Leif Eriksson

Jubileumssäsongen blir minsann ingen klang-och-jubel-föreställning. Många av lagets rutinerade spelare har lagt av. Endast Bo Ribbling och Rolf Rydvall återstår från den starka 57/58-uppställningen. Skador urholkar laget under våren och hösten blir en enda lång kamp för överlevnad. Räddningen kommer i form av en sen 5-1-viktoria mot bottenkollegan Västerhaninge IF. Spelfördelaren Rolf Rydvall gör tre av målen varav två direkt på frispark.

Klubben firar sitt 50-årsjubileum i dagarna tre på Sjödalstorget och på parkeringen nedanför kyrkan, längs med Kommunalvägen. Arrangemanget blir en stor succé och avslutas med ett hejdundrande fyrverkeri.

A-laget 1962 (uppställt enligt traditionella 2-3-5): Rune Bladh - Bo Ribbling, Leif Carlsson - Georg Celinskis, Rolf Tell, Lars Henricsson - Lennart Erlesand, Rolf Rydvall, Helge Isaksson, Leif Thörnberg, Kurt Carlström.

1963 Spelande tränare Rune Bladh

Inför detta år föryngras laget rejält. Endast fyra spelare återstår från 1962 års stomme, de flesta ersätts av oprövade juniorer - och resultatraden talar sitt tydliga språk. Laget spräcker nollan först i sjätte matchen då laget högst överraskande tar sin första poäng via 1-1 mot serieledande Högalid, som därmed får sin vinstsvit spräckt. Men det krävs en straffräddning av andrekeepern Bo Gunnar Karlsson för att undvika ännu ett nederlag.

Därefter radar laget upp förluster och det är inte förrän i näst sista matchen som en seger till slut bärgas. Det blir 1-0 mot äldsta ärkefienden Älvsjö AIK som får göra HIF sällskap ur division 4.

Intet ont som inte har något gott med sig. Det dåliga utfallet medför att klubben från och med följande säsong inför träningsläger för att komma bättre förberedda till dess serieallvaret börjar.

A-laget 1963 (uppställt enligt traditionella 2-3-5): Rune Bladh - Georg Celinskis, Leif Carlsson - Bo Thunberg, Kjell Holm, "Sia" Andersson - Jan Ankarberg, Kenneth Ärlebrink, Kjell Eriksson, Ulf Johansson, Kurt Carlström.

1964 Spelande tränare Stig Kimby

Laget inleder med ett träningsläger på grönt gräs i skånska Höör, besegrar IFK Tumba med 2-0 i premiären men sedan blir det för få tvåpoängare. När segrarna kommer blir det ofta rena ketchupeffekten eller vad sägs om 6-0 mot IF Olympia, 9-0 mot Sorunda IF och 7-1 mot Örby IS? Laget avslutar med fyra förluster och hamnar på undre tabellhalvan. Lagledaren Börje "Findus" Fondelius ger klubbens programförklaring innan säsongen inleds:
"Vi har lagt upp vårt arbete med sikte på en två-tre-årsperiod och inom denna bör vårt nu ganska ungdomliga lag ha nått den spelstyrka som fordras för att göra sig gällande i högre serie."

Pålitliga målskyttar denna säsong är Leif Törnberg 16 mål, Kurt Carlström 13, Åke Sjöblom 12 (serie- och träningsmatcher).

A-laget 1964 (uppställt enligt traditionella 2-3-5): Bert Reutervall - Kjell Holm, Leif Carlsson - Georg Celinskis, Rolf Tell, Bo Thunberg - Åke Sjöblom, Leif Törnberg, "Pelle" Bengtsson, Hans Jonsson, Kurt Carlström.

1965 Tränare Bo Gunnar Karlsson

Det verkar som om Findus' ord från 1964 kan besannas redan detta år. Vi har häng på topplagen Gubbängens SK och Gröndals IK men allt förstörs efter en bedrövlig sekvens med fem segerlösa matcher under hösten, inkluderande 1-5 mot Talldungens IF och 3-6 mot blivande seriesegraren Gubbängen. Mot Gubbängen inleder vi starkt, tar en snabb 2-0-ledning men får en straff emot oss precis före paus. Det blir reducering till 1-2 och början till stora raset.

Teknikern Georg Celinskis och målkungen Lennart Söderlind representerar HIF i den årliga matchen mellan Klass 1 Norra och Södra, en match som Norra vinner med 6-3 på Strömvallen i Skälby.

Söderlind spelar enstaka match som back, imponerar efter att ha flyttats upp som center, gör totalt 25 mål under säsongens serie- och träningsmatcher. 17-årige Hans Jonsson blir tvåa i den interna skytteligan med sju baljor. Endast Leif Törnberg medverkar i alla 18 seriematcher.

A-laget 1965 (uppställt enligt traditionella 2-3-5): Sune Persson - Kjell Holm, Leif Carlsson - Georg Celinskis, Bo Thunberg, Karl Wiklund - Åke Sjöblom, Leif Törnberg, Lennart Söderlind, Hans Jonsson, Kurt Carlström.

1966 Spelande tränare Björn Norell

Vi inleder med två hemmaförluster, mot blivande nedflyttningskandidaterna Järla IF och IFK Tumba, lag vi bara ska vinna mot. I tredje omgången kommer första segern, borta mot blivande seriesegraren Polisens IF, följt av 2-1 mot ett annat topplag, Talldungens IK. Målskytt för gästerna, ett 19-årigt löfte vid namn Dan Brzokoupil som går vidare till Djurgårdens IF och blir svensk landslagsman 1970.

Vi är målsnåla, nätar endast 24 gånger, bara nedflyttade Tumba är sämre med sina 23 gjorda mål. Lennart "Guldfot" Söderlind står inte att känna igen, blir inte ens bäste HIF-målskytt under året. Leif Eliasson och Gunnar Frick gör sex mål vardera, Lennart Söderlind bara fem. Likväl har vi häng på toppen när det återstår fem omgångar men det blir förluster i fyra av dessa. En fjärdeplats får ändå anses som en hyfsad utdelning.

A-laget 1966 (uppställt enligt traditionella 2-3-5): Ulf Unnervik - Sven Stening, Leif Carlsson - Georg Celinskis, Bo Thunberg, Björn Norell - Gunnar Frick, Leif Eliasson, Lennart Söderlind, Hans Jonsson, Kurt Carlström.

1967 Spelande tränare John Gidlund, assisterande Rune Ågren

Vi får en miserabel start med fyra förluster på de fem inledande matcherna, därefter en urladdning, 6-1, mot särklassiga jumbon Essinge IK. Vi flirtar med Fru Fortuna under hela säsongen och får oväntad utdelning när det behövs som bäst. Med fyra återstående matcher ligger vi riktigt risigt till och har hemmamatch mot IF Olympia som har blickarna riktade mot en av de två uppflyttningsplatserna. "Pia" tar en tidig 2-0-ledning men vi reducerar kort före paus, ett mål som möjligen föregicks av offside. Olympia-spelarnas protester faller inte i god jord hos rättsskiparen och de blir sannerligen inte gladare efter paus. HIFs kvittering kommer på en billig (feldömd?) straffspark och vårt ledningsmål kommer när deras målvakt tappar in ett långskott. Under avslutningen visas två Olympia-spelare ut och HIF spikar slutresultatet 4-2 på ännu en straffspark.

Uppmuntrade av dessa två rätt oväntade poäng avslutar vi serien med ytterligare två segrar och en oavgjord match, lyckas plocka tillräckligt med poäng för att hålla oss över nedflyttningsstrecket. Vår goda målskillnad talar också till vår fördel. Under året återfinner Lennart Söderlind rätta touchen, gör 16 mål under säsongen och är ende HIF-spelare att delta i samtliga 18 seriematcher. Lennart Söderlind och Lennart Selming tas ut till klass 1-matchen.

Laget genomför dubbla träningsläger under säsongen, Lida och Lappetorp utanför Nyköping där fruar, fästmöer och barn är medbjudna. Den positiva effekten uteblir.

Vi tröstar oss med seger i Huddingemästerskapen, ett 60-talsfenomen som spelas i cupform för första gången. Tidigare har det varit seriespel. Finalseger i juni, 5-1 mot Stuvsta IF. Publikgunstlingen Georg Celinskis gör tidigt 1-0, Lennart Söderlind förnekar sig inte, sätter tre baljor innan Stuvsta tröstmålar i slutet.

A-laget 1967 (uppställt enligt traditionella 2-3-5): Alvar "Hampe" Hamberg - Kjell Holm, Leif Carlsson/Lars Johansson - Per "Putte" Bohm, Lennart Selming, Sten "Stasse" Törnberg - Sven Annervik, Hans Jonsson, Lennart Söderlind, Leif Törnberg, Georg Celinskis.

1968 Spelande tränare Jan Holmberg

Inför säsongstarten spår lagledarduon "Findus" Fondelius och Sven Stening smått skämtsamt att om HIF missar uppflyttning så blir det med bara ett mål. Inte många tror att HIF ens kommer vara i närheten av toppstriden. Inledningen ger inte heller fog för några stora förhoppningar, 1-1 mot Boo SK i premiären följs av två förluster innan första segern kommer, 3-0 mot Talldungens IF i fjärde omgången. Veckan därpå vinner Segeltorps IF huddingederbyt på Storängsvallen med klara 5-2. Vi ligger i farlig närhet av nedflyttningsplatserna.

Då får nye, tuffe tränaren Janne Holmberg äntligen ordning på laget. Laget går obesegrat genom de resterande 13 omgångarna. Vi rår inte på seriesegrarna IFK Bagarmossen i näst sista omgången, matchen slutar 1-1. Det kan i bästa fall bli en målskillnadsaffär om andraplatsen och uppflyttningen. Det står mellan oss och Ösmo GIF. I sista matchen behöver vi vinna med nio mål mot Boo SK, fyra i tabellen, med seriens bästa försvar, endast 19 insläppta mål. Men då måste Ösmo tappa poäng borta mot IFK Tumba - och det är precis vad som händer! Den matchen slutar 1-1. Vi har 6-0 i paus, Hasse Jonsson gör fyra. Det går troll i bollen i andra, Holmberg tvingas visa sig från sin allra bästa sida för att hålla ihop försvaret och "Hampe" Hamberg, målvakten, klarar en straffspark. Lennart Söderlind sätter sitt 31a seriemål för året (totalt 49 under året!), Dick Falk ökar på till 8-0. Där tar det slut. Vi missar andraplatsen med ett enda måls marginal.

Men Lyckans gudinna ger oss en extra chans. Det uppstår en vakans i division 4 vilket medför att vi får spela en kvalmatch mot Vällingby AIK för att luckan ska fyllas. Vi vinner med 3-0 och tar klivet upp i fyran.

A-laget 1968 (uppställt enligt 4-3-3): Alvar "Hampe" Hamberg - Hardy Ahlström, Lennart Selming, Lennart Wahlberg, Lars Johansson - Per "Putte" Bohm, Nils Svensson, George Celinskis - Sven Annervik, Lennart Söderlind, John Gidlund.

1969 Tränare Jan Holmberg, assisterande John Gidlund

Janne Holmberg bedriver ett hårt regemente. Han lägger fram en lång lista med krav efter uppflyttningen. Den innehåller bland annat ökad träningsintensitet, tränings-matcher mot lag av minst division 3-klass, träningsläger, biträdande tränare och fem nya spelare som tvingar laget en klass uppåt.

Han når nästan hela vägen. Jonne Gidlund tar på sig uppgiften att assistera Janne på träningarna. Under påsken finslipas detaljerna på ett läger i Halmstad. Janne Tingström och Thomas Lyth stärker försvaret, Lasse Lundgren förbättrar mittfältet. 

Den med spänning emotsedda seriepremiären går borta mot Järla IF som avfärdas med klara 4-0. Vi är svårslagna, tar poäng i de åtta inledande matcherna, tyvärr endast tre segrar, innan Hägersten SK blir första lag att betvinga oss (0-2). Sedan radar vi upp tre vinster innan vårsäsongen avslutas med revanschmötet mot Hägersten, men det blir samma visa, 0-2 i baken.

Handens stjärnskott Roger Fransson provspelar för oss 1 juni 1969 i en match mot Turebergs IF, ett lag från en annan Division 4-serie. Vi vinner med 17-0 och Roger Fransson gör 9 mål. När han skriver på  övergångspappren är lagbygget färdigt. Lite mer om Roger Fransson i detta blogginlägg från 2019: https://unofficialhuddingeif.wordpress.com/2019/08/08/8-augusti-en-dag-i-historien/

I slutet av juli åker laget med fruar och flickvänner på läger i Väddö och kommer tillbaka fulladdade med energi. Först väntar IK Tellus i DM, det blir seger med 4-2 och inledningen på en åtta matcher lång segersvit, med 4-1 släcker vi hoppet hos värsta konkurrenten Gustavsberg och defilerar mot seriesegern. Ändå är Janne Holmberg inte riktigt nöjd, han tycker att 2-2-matchen mot Ösmo var en poäng tappad i onödan.

I DM når vi kvartsfinal. Där ställs vi mot Brommapojkarna, obesegrade i division 3 under säsongen. I slutskedet, vid ställningen 2-2, får vi straff. Ordinarie straffskytten, Lyth, vågar inte ta den, enligt tränare Holmberg. Richard "Dick" Falk kliver fram - och missar! Det går till förlängning, Lyth får benet avsparkat och BP sveper fram till en 6-2-seger.
Tuffe Holmbergs analys går ut på att om bara Lyth slagit in den där straffen hade han inte fått benet avsparkat.

Säsongen avslutas med Huddingemästerskapet och där får vi hårdnackat motstånd av Stuvsta IF i finalen. De tvingar oss till förlängning innan vi kan avgöra med ett 3-2-mål.

Janne Holmberg avslutar säsongen med att tacka tre personer som uträttat ett stort jobb i det tysta:
"Elbe Oldenburg för hans många gånger tuffa, men progressiva arbete inom alla områden.
Svenne Stening för hans insatser som inte märks utåt, men som vi inte klarar oss utan.
Nisse Svensson som snappat idéerna på rätt sätt, och i mitt tycke varit vår värdefullaste spelare under året."

Sedan presenterar han direkt en handlingsplan över hur Huddinge IF ska attackera division 3 nästa säsong för att ta klivet direkt upp i division 2.

Dessa spelare deltog i flest matcher under säsongen: Målvakt Alvar "Hampe" Hamberg, försvarsspelare Conny Bååth, Jan Holmberg, Lars Johansson, Thomas Lyth, Jan Tingström, mittfältare Georg "Jojje" Celinskis, Dick Falk, Rune Hurtig, Lars Lundgren, Christer Persson, Nils Svensson, Leif Törnberg, anfallare Per "Putte" Bohm, Roger Fransson, Lennart Söderlind, Lennart Wahlberg. 

Framstående personer under 60-talet som ej presenterats som profiler på annan plats

Leif Carlsson, en terrier till back som alltid tog kampen. Glad personlighet. Huddingekille. Mångkunnig idrottsman, framstående boxare och sedermera landslagstränare och ledare inom boxningen. En av kommunens mest kända idrottsprofiler genom tiderna.

Ulf Johansson, huddingefostrat stjärnskott inom såväl fotboll som ishockey. Kallas först "Bagarn", precis som hans far, sedan blir det "Kramp" när han råkar ut för just detta vid några tillfällen. Speluppläggare inom både fotboll och ishockey. Väljer hockeyn i Huddinge IK och blir Bengt "Nicke" Nilssons efterträdare som "Mr. Huddinge IK". Ulf berättar att "Nicke" inte gillade att ishockeyspelarna dubblerade med spel i Huddinge IF, där det krävdes ordentlig satsning vilket han fruktade skulle ha negativ inverkan på prestationerna på hockeyrinken. Däremot gick det bra att spela för Stuvsta IF, som Uffe gjorde, eller Flemingsbergs IF, där spelade flera av de mest kända hockeyprofilerna, bland annat "Lill-Kenta" Johansson och målvakten Anders Karlsson.

Leif Törnberg, pålitlig, slitstark och lojal mittfältsspelare under större delen av 60-talet.