1970-talet: Dubbla nedflyttningar

Detta årtionde innehåller två nedflyttningar och ger ett tämligen slätstruket intryck, dock inte helt utan undantag. Fyra säsonger i Klass 1 är inget att yvas över men till slut lyckas vi ta oss upp till Division 4 igen. Det tänds ett hopp om en ljusnande framtid.

1970 Tränare Dick Falk

När Janne Holmberg oväntat tackar för sig står vi utan tränare i november 1969. Nye fotbollsordföranden Bo Rahm övertalar Dick Falk att kliva av från mittfältet och ta över tränarsysslan inför division 3-debuten. Dick går helhjärtat in för uppgiften, gör bland annat en studieresa till England och tillbringar två veckor hos Arsenal.

Fyra nya spelare tillkommer: Bernt Boije, spänstig, nickfarlig mittback från Järla IF, mittbacken Ulf Widmo från Enskede IK, mittfältarna Kurt Kvarnström från Råsunda IS och Urban Sommensjö från Tallen. Boije visar sina färdigheter direkt när han nickar in HIFs första division 3-mål i premiärmatchen mot Sundbybergs IK, Rune Hurtig spikar slutresultatet 2-0 efter målvaktsretur. Det kunde slutat helt annorlunda om Sumpan inte missat en straff i första.

Straffar emot är vårt signum. Vi förlorar med 2-3 mot Nynäshamns IF och Flens IF efter straffmål i slutet. Orutin och bristande tempo i kombination med en del olyckliga skador begränsar våra framgångar. I fjärde omgången gör Lennart Söderlind och Roger Fransson sin version av "smash-and-grab", med var sitt mål ger de oss en 2-0-seger mot Stockholms IF. Mot Edsbro IF blir vi mållösa för första gången. I deras mål står en jätte, Torgny Mattson, som håller nollan i 8 timmar och 35 minuter från seriens början. Han hamnar senare i allsvenska Djurgårdens IF.

En sjätteplats efter våren är fullt godkänt. Värre är alla skador. I 1-2-förlusten borta mot IF Gute får vi fyra spelare justerade, värst däran är försvarsresen Janne Tingström med flera käkfrakturer. Han blir borta från spel större delen av hösten och saknaden är stor.

Hösten börjar illa, 0-1 mot särklassiga jumbon Rimbo IF inleder en svit om åtta matcher utan seger och vi ramlar ner under nedflyttningsstrecket. Den 21 september vänder vi underläge 1-2 paus till 6-4-seger hemma mot Nynäshamn och passerar dom, upp på fast mark. Vi följer upp med 2-0 mot Hallsta IK efter mål av Söderlind och Fransson. I en stenhård kamp undan nedflyttning krävs seger borta mot Malmköpings IF i sista, vi kan inte påräkna någon hjälp från Rimbo mot Nynäs. Vi klarar inte uppgiften, Malmköping vinner med matchens enda mål. Vi åker direkt tillbaka ner i division 4, men vi är endast tre poäng bakom laget på sjätte plats. Tufft!

1971 Tränare Hans Strandberg

Vi tappar Roger Fransson till Nynäshamns IF inför den här säsongen men har kvar Lennart Söderlind i sedvanlig målform. Två mål i premiären mot Gubbängens SK visar vägen till en 3-0-viktoria. Vi blandar och ger, stabiliteten saknas. Vi blir första lag att ta poäng av - och göra mål på - Hanvikens SK i 1-1-matchen i fjärde omgången. Sedan följer två förluster i följd, bland annat en svängig 3-4-historia i derbyt på Stuvsta IP. När vi förlorar hemma mot Högalids IS (2-3) i 11e omgången betyder det att vi ligger en poäng över nedflyttningsstrecket - och att Högalid vinner för första gången! Så typiskt Huddinge IF genom åren.

"Jag vet vad det är för fel på laget, men jag vet inte vad jag ska göra åt det," erkänner en dyster Sven Stening, lagledare. Att fem viktiga spelare går ledbandsskadade är åtminstone en delförklaring.

Vi avverkar returmötet mot Högalid innan sommarvilan, vinner med 2-0. Tre dagar senare spelar backen Conny Bååth och målsprutan Lennart Söderlind i den sedvanliga matchen mellan Norr och Söder.

Vi är möjligen seriens bästa lag under höstinledningen. Tar två segrar och två oavgjorda innan det blir förlust även hemma mot Stuvsta, 1-2 trots nästan konstant HIF-press. Tre gånger prickar vi ribban! Veckan efter gör vi fyra mål (Tommy Hofmeijer 2, Bo Holmberg, Nils Svensson) på Reymersholms IK efter paus på väg mot en 4-2-seger. Sedan gör vi processen kort med serieledande Hanvikens SK, slutresultatet 3-0 spikas redan innan paus. Holmberg två mål, Söderlind ett. Hoppet lever, tre matcher kvar och fem poäng efter. Svårt, men inte omöjligt.

Förlust borta mot Stureby i nästa - och så är sista hoppet borta. I en jämn sluttabell hamnar vi fyra på 23 poäng. Niondelaget Stuvsta har 22.

1972 Tränare Bengt Westerberg

Vi tappar Lennart Söderlind som flyttar till Småland på grund av jobbet. Naturligtvis sjunker antalet gjorda mål rejält. Det börjar lovande med sju mål på de tre första matcherna, Bo Holmberg gör fyra, Lars-Erik Larsson två. Ger tyvärr bara fyra poäng. Sedan följer två 0-0-matcher. Tabellen är komprimerad under hela våren, bara Rågsveds IF är avsågat. Naturligtvis avslutar vi våromgången med att förlora mot dom, 0-1.

Under hösten drar Stureby SK och Enskede IK ifrån de övriga. Vi besöker Stuvsta IP 10 september. Lars Lundgren gör två mål, Tommy Hofmeijer och Bengt Broström var sitt i 4-0-segern. Sedan avslutar vi med fyra oavgjorda matcher, 0-0 mot seriesegrande Stureby i sista innebär att varken dom eller tvåan Enskede mäktat med att besegra oss under året. Klen tröst.

1973 Tränare Sven Stening

Två oavgjorda följt av tre förluster placerar oss sist efter fem spelade matcher. IF Olympia kommer till Storängsvallen, gör 1-0 tidigt i andra och får sedan spela med tio man efter en utvisning i 55e. Vi klarar inte att göra mål trots våldsam press. Fem dagar senare går det bättre. Bengt Broström och Rolf Svensson ger oss en 2-0-ledning mot Gröndals IK före paus och vi håller ut till seger, 2-1. Två poäng på fyra matcher fram till sommarvilan och vi ligger fortfarande sist.

Det ljusnar något när vi besegrar Nynäshamns IF, en av bottenkonkurrenterna, med 2-0 i höstpremiären men förluster mot Stuvsta IF och Visby IF Gute förankrar oss i botten. Då hämtar vi hem Lennart Söderlind från Aneby IF, betalar hans flygresor fram-och-tillbaka varje helg. Det blir seger mot Enskede Gårds IF, 2-0 efter ett mål av Söderlind men inte ens han kan lyfta årets svaga HIF-upplaga. Vi avslutar med sex förluster i följd och är tvärsist i sluttabellen.

1974 Tränare Hans Strandberg

Efter sex år är vi tillbaka i klass 1 och någon reell ljusning kan ej skönjas. Sju poäng på de inledande fem matcherna ser bra ut men i sjätte omgången kommer Nynäshamns IF till Storängsvallen och plockar sin sjätte raka seger (2-0). Även nästa match, hemma mot Högdalens AIS, slutar med samma förlustsiffror. Resten av säsongen harvar vi i tabellens mittenskikt utan att visa något extra.

1975 Tränare Bernt Hultgren

Tävlingssäsongen inleds med en 0-3-förlust mot Stuvsta IF i DM i början av april. I slutet av månaden börjar seriespelet med 2-2 mot Enskede IK. En oavgjord och två segrar senare leder vi en haltande tabell. Då kommer segerlösa Vendelsö IK till Storängsvallen och vinner med 2-0. Vi inkasserar tre förluster till innan vi misslyckas att vinna mot avhängda bottenlaget Boo IF. Matchen slutar 2-2.

I höstreturen går det bättre, 6-1 mot Boo på Storängsvallen följs upp med 1-0 mot Enskede Gårds IF. Tre uddamålsförluster och två 2-2-matcher senare är vi nere på nedflyttningsplats. I näst sista vinner vi med matchens enda mål mot bottenkollegan Handens SK men vi har överlägsna seriesegraren Enskede borta i sista. 90 inspirerade minuter senare har vi nått 1-1 och räddar kontraktet med en hårsmån. I sluttabellen har både vi och IFK Bagarmossen 16 poäng och 28-29 i målskillnad. Handen åker ur med 15 poäng och 28-29.

1976 Tränare Bernt Hultgren

En tydlig uppryckning under denna säsong. Seriestarten fördröjs på grund av att vintern vägrar släppa sitt grepp. I tredje omgången blir det premiär hemma mot Tyresö FF och 0-2 i baken. Sedan har vi problem i derbyt mot blivande bottenlaget Stuvsta IF, ror till slut hem en 3-2-seger. Följer upp med 8-0 mot IFK Stockholm, 1-0 mot serieledande IF Cobran och 3-2 mot Rågsveds IF. Den 10 juni vinkar serieledningen runt hörnet men vi stoppas av IFK Tumba på Rödstu hage, 2-3. Inte blir det bättre av 0-3 borta mot Kärrtorps BK i nästa. Innan sommaruppehållet har vi dubbelmöte med Mälarhöjdens IK. Det passar oss som handsken, 4-1 borta och 4-0 hemma. Vi går på sommarlov i serieledning, ett mål före IFK Bagarmossen, men dom har en match mindre spelad.

När 11e omgången färdigspelats i mitten av augusti måste en thrillerförfattare skrivit manus. Vi leder på 14 poäng, bakom oss trängs fem lag med 13 poäng. Vi behåller vår position efter 3-0 borta mot Rågsveds IF men rasar till femte plats i nästa omgång när Cobran vinner med matchens enda mål på Storängsvallen och tar över serieledningen.

Vi radar upp fyra segrar i följd inför den hysteriskt spännande slutomgången. Tabelltoppen ser ut på följande vis: Cobran 24 poäng +27, HIF 24 poäng +25, Bagarmossen 24 poäng + 20.

Bagarmossen blir vår sista anhalt denna säsong. Ett mål avgör matchen och det görs av hemmalaget. Cobran, som endast nådde 1-1 mot Stuvsta i näst sista, reser till Tyresö och säkrar seriesegern med en 2-0-seger.

1977 Tränare Priit Pärn

Inledningsvis artar den här säsongen sig till en intern Huddinge-kamp i serietoppen. Nykomlingarna Flemingsbergs IF under ledning av förre HIF-veteranen Georg Celinskis är obesegrade i sju matcher och det är vi också. Flempan förlorar mot Tyresö FF i åttonde omgången medan vi promenerar över IFK Bagarmossen med 4-1. Det är ett hett emotsett första seriemöte mellan kommunrivalerna 19 juni på Visättra.

Hett blir det också. Våra motståndare spelar trevlig fotboll och pressar oss tillbaka. Men vi tar ledningen när Lars "Lalla" Borgkvist sätter en frispark. Kvitteringen kommer på straffspark i 35e, Claes-Göran Nordlander krutar till och med igenom nätet. Fyra minuter senare tänder det till. HIF-målvakten Bengt Hargsjö fångar bollen före framrusande Kent Johansson som inte hinner bromsa. Hargsjö sätter upp bollen och armbågarna i ansiktet på Kenta - domaren dömer straff! Hargsjö säger några illa valda ord till domaren - blir utvisad.

Anfallaren Thomas Hermansson ställer sig mellan stolparna och kan naturligtvis inte stoppa Nordlanders straffspark i vänstra krysset. Spelet hårdnar till, det blir riktigt otrevligt ibland. Vi visar tåga och segervilja efter paus. Med en man mindre på plan vänder vi till seger, tidig kvittering av Borgkvist följs av ett härligt genombrott av Håkan Wahlberg för segermålet.

Till returmötet direkt efter sommaruppehållet är Hargsjö avstängd och vi har tre ordinarie borta på grund av skador. Men nu är det inget snack om saken. Segersiffrorna stannar vid 4-2 efter att Flemingsberg tagit en tidig ledning. Lars-Erik Larsson (två mål) och Borgkvist (ett mål) segerorganisatörer.

Vi bokförs för en tredje oavgjord match när IFK Tumba lyckas nå 1-1 på Storängsvallen i början av september så när vi ställs emot distanserade serietvåan Rågsveds IF i sista omgången har vi 14 vinster, 3 oavgjorda och 63-18 i mål. Inga trän ska växa upp till himlen, sägs det - naturligtvis raderas nollan i förlustkolumnen ut när våra gäster svarar för matchens enda mål.

Men årets målsättning var serieseger och den har uppfyllts.

Thomas Hermansson blir lagets bäste målskytt med 12 baljor, "Lalla" Borgkvist gör 11 och visar i kritiska lägen vilken tillgång han är för laget. I årsberättelsen framhålls två spelare lite extra, Nisse Svensson och Conny Bååth "är fotboll".

1978 Tränare Priit Pärn, assisterande Thomas Lyth

Årets tävlingsspel inleds 11 april med en 0-1-förlust i Stockholm Cup mot seriekollegan Västerhaninge IF. Två veckor senare är det seriepremiär och vi tar en övertygande 4-0-viktoria mot Rågsveds IF. Efter två oavgjorda och en seger till toppar vi lite överraskande en haltande tabell.

Men nu tar det roliga slut. Mellan 15 maj och 9 september avverkar vi elva segerlösa matcher och ligger näst sist i tabellen. 3-2 borta mot Hanvikens SK tar oss upp över strecket. 2-0 mot Bellevue IK i nästa omgång betyder att det ljusnar betydligt. Med två omgångar kvar är det tätt precis över nedflyttningsstrecket, vi ligger på tionde plats, sist av fem lag på 18 poäng. Tacksamt att det går riktigt knackigt för Gubbängen/Tallen och Rågsved på nedflyttningsplatserna.

I näst sista förlorar vi mot Enskede IK med matchens enda mål men när Rågsved tar sin blott andra seger för säsongen, klara 6-1 mot bottenkollegan G/T, betyder det att dessa två lag åker ur och vi klarar kontraktet. Det firar vi i sista omgången med årets andra 4-0-triumf mot Rågsved.

1979 Tränare Tränare Priit Pärn, assisterande Thomas Lyth

Vi har vissa förhoppningar om en bättre säsong men inleder med 1-5 borta mot nyuppflyttade Älta IF. IK Bellevue är ett annat lag som vi bara ska slå, det blir 1-1 i hemmapremiären på Storängsvallen. När vi återkommer från Gotland med 0-1 mot Visby AIK i bagaget har vi endast FoC Farsta bakom oss och en match mot topplaget Tyresö FF framför oss. Traditionsenligt når vi ett bra resultat i detta läge, vinner med 2-1 trots att vi bjuder på ett självmål efter Christer Björssons 1-0-mål. Björn Qvarfordt avgör när 13 minuter återstår. Veckan därpå klappar vi dit Ösmo GIF med 9-0 hemma, 16-årige Christer Björsson svarar för ett hat-trick! Veckan därpå klappar vi dit Ösmo GIF med 9-0 hemma. Resten av våren innebär flitigt poängplockande, en 0-1-förlust mot Hanvikens SK gör att gapet upp till Tyresö i toppen ändå är fyra poäng när vi går till sommarvila.

Trots en del poängtapp under augusti och september så är vi med i diskussionen. Efter storslagen revansch på Hanviken, 8-0 och fem olika målskyttar, står det mellan Tyresö, Visby och oss när fyra omgångar återstår. Vi räcker inte till i de två nästföljande mötena mot topplagen, 2-4 i Tyresö följs av en ny 0-1-förlust mot Visby. Vi avslutar med två segrar, Roger Jonsson svarar för ett hat-trick i 6-1-vinsten mot Bellevue, men får nöja oss med tredjeplatsen.

Laget 1979 efter match, bakre raden från vänster: Håkan Forsberg, Lars Hedström, Björn Qvarfordt, Bo Tevelius, Nils Svensson, Kari Saarisilta, Clarence Svanfeldt, Roland Nyström (stående) och tränaren Priit Pärn. Främre raden från vänster: Lagledaren Sven Jonsson, Peter Ring, Roger Jonsson, Roger Andersson, Owe Matsson och Anders Oskarsson. Christer Björsson, Bengt Hargsjö och Håkan Wahlberg saknas på bilden. (Foto ur Håkan Forsbergs personliga samlingar.) 

Framstående personer under 70-talet som ej presenterats som profiler på annan plats

Lars "Lalla" Borgkvist, mittfältare från AIK som skänker stadga åt ett ungt lag.

Lars Hedström, pålitlig försvarsspelare som finns med i A-truppen under 15 års tid. Kom från Flemingsbergs IF 1973, sista säsongen var 1987. Tuff, brytsäker, bra i luften. Passningssäker lagspelare. Viktig för laget med sin positiva attityd och ambitiösa inställning. Under 80-talet invald i fotbollssektionens styrelse. Fotot är taget när Lasse  håller ordning på poängställningen under lägret i Ydrefors 1980. (Foto Håkan Forsberg)

Birger Holmström, Snättringe-kille som firar stora framgångar med sitt kamratlag i S:t Erikscupen på 60-talet. Till HIF som junior 1966, omskolad från forward till högerback, bryter benet i första träningsmatchen med A-laget. Slutar 1979 när "knä't pajade". På den tiden delades det ut en speciell nål om en spelare varit med i A-truppen under tio år. En sådan är Birger stolt innehavare av. Sedan följer tre år som lagledare för A-laget och en sejour hos U-19 med serieseger det framgångsrika HIF-året 1986 (seriesegrar för A-laget, reservlaget och U-19) som höjdpunkt.

Lars Johansson, tuff och kompromisslös mittback, ursprungligen från Tumba. Ofta är det hans krulliga huvud som når högst i nickduellerna.

Lars Lundgren, en riktig lirare med grym vänsterdoja. Ett starkt offensivt vapen. Tuff när han sätter den sidan till.

Håkan Wahlberg, teknisk, laglojal och arbetsvillig. Kom från Segeltorps IF i mitten av 70-talet. Användbar på många platser i laget. Främsta position högerytter. Omskolad till offensiv högerback och har även figurerat framgångsrikt i positioner på mittfältet. Ett eget radhusbygge 1982 innebär början till slutet på hans tid som A-lagsspelare. Han ställer däremot upp och jobbar i styrelsen under några år.