Ständigt i toppstrid plus cupseger

Inledningen av detta årtionde präglas av det eviga misslyckandet. År efter år är Huddinge IF med på övre halvan i Division 4 men det fattas alltid en liten bit för att nå Division 3. Vi är nära så många gånger. När förre djurgårdaren Tommy Davidsson kommer med erfarenheter från Hammarbys talangfabrik och har ur-HIF:aren George "Jojje" Celinskis som side-kick, då faller bitarna på plats, och seriesegern bärgas 1986. Det sammanfaller med att nationella seriesystemet görs om, egentligen blir vi kvar på fjärde nivån.

Två år senare blir det tränarbyte, Hammarby-ikonen Billy Ohlsson tar över som spelande tränare med "Jojje" vid sidlinjen. Det leder till ny serieseger och nu gör vi come-back på tredje nivån i seriesystemet. Sejouren blir endast ettårig, precis som vid förra besöket. Men decenniet avslutas ändå med en guldkant. Vi vinner Stockholm Cup för första gången! Hittills enda gången.

1980 Tränare Thomas Lyth

Den här säsongen ökas träningsmängden med 30% för att förbättra samarbetet inom laget. Det fungerar till viss del. Försvarsmässigt är det stabilt, endast 14 insläppta mål men 22 gjorda är alldeles för få, näst sämst i hela serien. På Storängsvallen gör vi bara 6 mål på de 11 hemmamatcherna! Räcker endast till två fullpoängare.
Seriefavoriten Älvsjö AIK släpper bara in 13 mål men blir bara tvåa, en pinne bakom Hanvikens SK. De två lagen är långt före de övriga, hela elva poäng före Stureby SK och HIF.

Mittfältaren Håkan Forsberg verkar ha som specialitet att näta i slutskedet mot nedflyttningshotade lag. Borta mot Gustavsbergs IF kvitterar han till 2-2 i sista minuten efter ett misslyckat utkast från motståndarmålvakten. I bortamatchen mot Visby AIK slår han en indirekt frispark via muren i nät för segermålet, 1-0. Då återstår två minuter av matchen.

1981 Tränare Thomas Lyth

Thomas Lyth har en bred spelartrupp men är fortfarande bekymrad över att laget gör för få mål.
Serieinledningen blir motig. Hemmapremiären mot FoC Farsta 1/5 blir inställd och tre uddamålsförluster följer. Inget gynnsamt läge för ett tänkt topplag.

Peter Ring blir ende målskytt i derbyt hemma mot Flemingsbergs IF 25 maj och vi bärgar våra första pinnar. Vi visar upp imponerande hemmastyrka säsongen igenom. Efter inledande 0-1-förlusten mot topplaget Stureby SK radar vi upp 10 tvåpoängare på hemmaplan med 7-0 mot Älta IF och 5-0 mot Gustavsbergs IF som höjdpunkter. Under våren tar vi endast en poäng på bortaplan, när Tommy Hofmeijer kvitterar Ältas 1-0-ledning 22 juni. Under höstsäsongen lyckas vi vinna på bortaplan vid två tillfällen och klättrar i tabellen. Vi utropas till "höstens lag" i serien, förlorar endast en match av elva.

I 20e omgången klarar vi 0-0 borta mot serieledande Stureby vilket ger jagande Älvsjö AIK hopp. Det släcker vi effektivt i omgången därpå när vi besegrar dom med 2-1 vilket betyder serieseger för Stureby. Vi avslutar med att vända 0-1-underläge i paus mot FoC Farsta till seger, 3-2, efter två mål av Mats Sjöstrand och ett av Christer Björsson.

Trots att vi aldrig är med i toppresonemanget blir det en lite speciell säsong för Huddinge IF. Lagom till att Källbrinks IP är iordningsställd lottas HIF mot allsvenska storklubben Djurgårdens IF i Stockholm Cup. Fredag 4 september invigs Källbrink och över 1000 åskådare ser hur HIF ger allsvenskarna fullt upp. Två mål under de avslutande tio minuterna ger DIF en 4-2-viktoria.

Huddinge IF 1981 på Storängsvallen. Laget innehåller flera trotjänare och stora namn i klubbens historia. Bakre raden från vänster: Lagledaren Birger Holmström, Peter Ring, Lars Andersson, Lars-Olov Nilsson, materialförvaltaren Peter Engdahl, tränaren Thomas Lyth. Mittenraden från vänster Nils Svensson, Lennart Helgesson, Håkan Wahlberg, Ove Mattsson, Per Sandahl, Kari Saarisilta. Främre raden från vänster: Lars Hedström, Mats Sjöstrand, Roger Andersson, Frank Erlandsson, Christer Björsson, Håkan Forsberg. (Foto ur Håkan Forsbergs privata samlingar.)

1982 Tränare Thomas Lyth

Truppen breddas ytterligare i strävan efter att kunna vara med i toppstriden. Den långsiktiga målsättningen är uppflyttning till division 3 men Tomas Lyth tror att det kan vara för tidigt att nå dit redan i år. Intensivare träningar, större konkurrens om platserna samt dubbla träningsläger under säsongen ser dock ut att betala sig bra.

Otippade HIF chockar med fyra inledande segrar, 16-1 i målskillnad. En lite tursam 2-1-seger i premiären borta mot blivande bottenlaget Gröndals IK stärker självkänslan och vi följer upp med 8-0 hemma mot FoC Farsta. Mats Sjöstrand, tvåmålsskytt i premiären, gör hat-trick. Borta mot Gustavsbergs IF (4-0) heter målskyttarna Christer Björsson, Lars Hedström, Roger Andersson och Peter Ring. Håkan Forsberg avgör med två mål mot tippade topplaget Hanvikens SK och det ser riktigt bra ut. Tränare Thomas Lyth ligger dock lite lågt i en DN-intervju inför bortamatchen mot IFK Stockholm 20/5:
"Realistiskt sett så skall inte ett så här ungt lag hålla en hel säsong."

Truppen har en medelålder på 20 år. Håkan Forsberg (30 år) och Lars Hedström (29) är åldermän ihop med 24-årige Roger Andersson som redan har åtta säsonger i A-laget.

Laget leder serien fram till tionde omgången. Då tar Flemingsbergs IF fram krigarställen och vinner derbyt med 2-1, vår första förlust. I våravslutningen kommer nästa, klara 0-3 mot Västerhaninge IF. Det är första förlorade seriematchen på Källbrink efter sex segrar och en oavgjord.

Hösten blir lite knackigare med endast tre fullpoängare. Revanschen mot Flemingsberg sitter skönt, det blir 5-0, mål av Mats Sjöstrand (2), Lars Hedström (igen!), Lars Andersson och Håkan Forsberg.

Den 18 augusti hakar IFK Tumba av oss från toppstriden med 3-2-seger på Rödstu hage, en match vi leder med 2-0 och förlorar när 15 sekunder återstår, segermålet gjort i tomt mål efter en misslyckad bakåtpassning.
- Orutin och slarv, konstaterar Lyth.

I mitten av september har vi de två topplagen inom loppet av fem dagar. Först Spårvägen och det blir hela 0-8 i baken. Vi återupprättar vårt anseende när vi vinner mot serieledande Hanviken, 2-1 efter mål av Mats Sjöstrand och Kari Saarisilta. Seriens skyttekung, Lenny Asp, får ett mål bortdömt för offside, felaktigt anser han själv. Men förlusten spelar inte någon roll, påstår han självsäkert eftersom Hanviken kommer att vinna mot Spårvägen i nästa omgång och säkra seriesegern. Naturligtvis bli han mållös även mot Spåret, som vinner med 3-1, tar över serieledningen som de håller säsongen ut. Lenny får nöja sig med sina 33 mål totalt. Mot oss gick han mållös!

Vi orkar endast med en poäng på de tre matcher som återstår. Avslutar med 4-5 mot särklassiga jumbon Gröndal på Källbrink, missar fjärdeplatsen på det debaclet.

Huddinge IF 1982 framför klubbhuset på Månvägen 6. Bakre raden från vänster: Jörgen Fredriksson, Håkan Forsberg, Christer Björsson, Stefan Andersson, Mats Sjöstrand, Dick Hellström, Lennart Helgesson. Mittenraden från vänster: Peter Ring, Roger Franzén, lagledare Janus Petersson, materialförvaltare Peter Engdahl, lagledare Birger Holmström, Lars Andersson, tränare Thomas Lyth, Nils Svensson, Håkan Wahlberg. Främre raden från vänster: Owe Matsson, Leif Pettersson, Lars Hedström, Björn Wahrén, Roger Andersson, Kari Saarisilta, Per Sandahl. (Foto ur Håkan Forsbergs privata samlingar.)

1983 Tränare Thomas Lyth

Inför säsongen är HIF favorittippat ihop med Hanvikens SK. Tränaren Thomas Lyth uttalar sig inför premiären:
"Vi har så många bra spelare bosatta och spelande för Huddinge att det borde räcka till för att etablera ett lag i division 3."

Återigen satsar klubben på ungdomarna, A-truppen består av 25 spelare, varav 9 juniorer. Medelålder 21 år. Klubben har ingen uttalad målsättning att gå upp just i år, även om det är målet på sikt.
"Det viktigaste är ändå att gå ut och spela en rolig, schysst och effektiv fotboll, sen får vi se hur långt det räcker," lyder Lyths programförklaring.
Det räcker till en tredjeplats, fem poäng efter de två topplagen Västerhaninge IF och Hanvikens SK.

1984 Tränare Birger Jacobsson

Under försäsongen (vintern) spelas andra säsongen av Bollsport Cup inomhus och HIF når finalen som spelas på Hovet i samband med populära turneringen Nackas Minne. Inför nästan 10.000 på läktarna tappar HIF sin 1-0-ledning i slutminuten och Rågsveds IF vinner sedan i förlängningen.

I seriespelet visar det sig att släkten är värst. Flemingsbergs IF vinner bara fyra matcher under hela serien, typiskt nog båda matcherna mot oss (2-1 på Källbrink i juni, 1-0 på Visättra i augusti) efter heroiska insatser. Det är en bidragande orsak till att vi står inför en helt avgörande seriefinal mot Gröndals SK i sista omgången. Satsningen på ungdom i stället för rutin i den matchen faller inte väl ut. Gästernas seger är odiskutabel, 3-0 inför 1200 åskådare på Källbrink. Besvikelsen är stor inom klubben. Att Mats Sjöstrand vinner seriens skytteliga på 15 mål före Roger Franzén på 13 är klen tröst.

Huddinge IF 1984. Bakre raden från vänster: Tränare Birger Jakobsson, Jörgen Fredriksson, Bo Nilsson, Dick Hellström, Rikard Vesterlund, Benny Johansson, Thomas Hellqvist, andretränare Harald Melcher. Mittenraden från vänster: Lagledare Janus Petersson, Roger Franzén, Håkan Forsberg, Mikael Håkansson, Mats Sjöstrand, Roger Andersson, Per Sandahl, Bernard Gradiska, Per Södermark. Främre raden från vänster: Lars Hedström, Peter Ring, Peter Thörnqvist, Björn Wahrén, Per Ahlin, Owe Matsson, Kennet Isaksson, Lars Andersson. (Foto ur Håkan Forsbergs privata samlingar.)

1985 Tränare Birger Jacobsson

Vi nämns som en av huvudfavoriterna till serieseger. Lagledaren Janus Pettersson har målsättningen klar:
"Vi ska vara med och slåss i toppen!"

Toppforwarden Jörgen Fredriksson slutar på grund av jobbet och 1984 års skyttekung, Mats Sjöstrand, går skadad inför seriepremiären. Våra förstärkningar är försvarsspelare och mittfältare. Det syns i den sena premiären mot Flemingsbergs IF, 0-0 efter mest sparka och spring i en match där Roger Franzén utmärker sig med framfusighet och tuffhet. I nästa match blir det 1-3 mot Boo FF. Det lugna och metodiska HIF-spel som utmärkte den framgångsrika hösten 1984 är som bortblåst och i försvaret är saknaden stor efter ljumskskadade Bernhard Granditsky.

Matte Sjöstrand är åter och i fin form, gör fyra mål när Norsborgs IF kapitulerar med 0-6. Vi följer upp med tre segrar till och när IFK Tumba bryter Älvsjö AIKs sex matcher långa segersvit ligger vi bara en poäng bakom dessa två lag. Därför kommer en 1-3-förlust mot Västerhaninge IF både oväntat och olägligt. I omgången därpå får vi storsmörj av Älvsjö, 0-5, och många räknar bort oss. Men se, det är för tidigt! Vi klappar dit serietvåan Tumba med 4-1 i nästa omgång. Avslutar sedan våren med att gå på en mina mot Bagarmossen/Bellevue (0-1).

Resultaten i höstupptakten spetsar till toppstriden. Vi gör 5-1 på Hägerstens SK och 2-1 mot Bagarmossen/Bellevue efter propagandaspel men det krävs en snedträff från Bo Nilsson för ett sent segermål. Efter vår bortaseger mot Tumba (2-0) ligger fyra lag inom en poäng i toppen av tabellen. Den 25 augusti är det meningen att vi ska peta ner Älvsjö från förstaplatsen men vi förlorar mot dom med klara 1-4.

Vi gör vad vi kan efter det, mosar FoC Farsta med 7-0 (Franzén hat-trick), gör samma siffror på Österhaninge IF (Mikael Håkansson hat-trick) men förlorar oförklarligt bortamatchen mot Norsborg med 0-2. Fortsättningen blir rena målkavalkaden: 4-1 på IFK Stockholm, 5-1 på Boo, 4-0 på Flemingsberg i näst sista, samtidigt förlorar Älvsjö överraskande mot IFK Stockholm med 2-3.

Läget inför sista omgången: Älvsjö 31 poäng, +31, HIF 29 poäng +31. Vi gör vad vi ska, krossar seriefyran Västerhaninge med 8-3 och är med 69 baljor klart målgladast i hela serien. Älvsjö, med en 18-årig Niklas Kindvall i laget, gör dock processen kort med Boo, 6-0, och säkrar seriesegern med två poäng tillgodo.

1986 Tränare Tommy Davidsson och George Celinskis

"Siktet är ställt högre än förra året, det vill säga avancemang."
Nye tränaren Tommy Davidsson skräder inte orden inför säsongstart. Vi hör till de favorittippade och kommer taggade till seriestart efter ett fyradagars träningsläger i Vanneberga. Tommy och återvändande Georg Celinskis tar över en trupp där tio spelare försvunnit sedan året innan. I gengäld tillkommer blivande toppnamn som målvakten Per Fahlström (från Skogås), och Bajen-trion Bobban Borgby, Lasse Nilsson och Micke Nyström.

Tommy, som haft stor framgång hos talanglagen i Hammarby IF, har fått flera erbjudanden men väljer Huddinge IF.
"Jag vill komma till en seriös förening," motiverar han sitt val.
Ändå är Huddinge IF inte riktigt att känna igen. Sponsoravtal får klubben att lämna sina traditionella gul-svarta färger och spela i helvitt med rött som alternativ.

Tommy satsar på samma 1-3-4-2-system som han körde med i Hammarby. Bobban spelar libero, precis som han gjorde under Tommy i Bajen. Vi inleder med fyra vinster i följd, inklusive 5-1 i derbyt mot Flemingsbergs IF, Matte Sjöstrand gör fyra av målen. Därefter en skrällförlust, 1-4 hemma mot bottenlaget Rågsveds IF (1 poäng och 2-12 i mål innan de möter oss).

Den förlusten visste var den tog! Efter den radar vi upp 17 matcher utan förlust fram till serien är slutspelad. Men det sitter hårt åt i sista omgången när distanserade serietvåan IFK Tumba gärna vill knäppa oss på näsan. Matte Sjöstrand sätter sitt 16e seriemål för säsongen när han kvitterar till 2-2 i slutskedet.

Målvakten Björn Wahrén förtjänar ett särskilt omnämnande. Han medverkar i tio A-lagsmatcher och är ensam om att delta vid samtliga 115 träningstillfällen! Fyra spelare deltar i samtliga 22 seriematcher: Roger Franzén, Dick Hellström, Mikael Nyström och Mats Sjöstrand.

Trots serieseger ligger vi kvar på fjärde nivån i pyramiden på grund av serieomläggning. Division 1 blir officiellt Allsvenskan, nivån under döps om till Division 1, gamla Division 2 blir ny Division 1 etc.

1987 Tränare Tommy Davidsson och George Celinskis

Tommy Davidsson ligger lågt inför klubbens återkomst till Division 3:
"Vi har ett ungt, vältränat lag utan stjärnor. Målet är att etablera oss i Division 3."

Vi har en 28-mannatrupp med god täckning i alla lagdelar. Inledningsvis startar vi våra matcher svagt men jobbar oss ikapp. Målskyttet är ett problem, Lasse Andersson blir bäst med sex mål i årets serie.
Vi visar stundtals vad vi kan i våra bästa ögonblick. Torsdag 28 maj möter vi division 2-laget Gimo IF i Svenska Cupen. Efter tidigt 0-2-underläge tar vi hand om kommandot, men får nöja oss med 3-3. Förlängningen tillhör oss men målskyttet fallerar. Vi förlorar efter straffläggning. Två dagar senare ställs vi mot obesegrade tabellettan Nykvarns SK och nu är vi med från början, bärgar en klar 2-0-seger som gör att vi hakar på topplagen.

Måltorkan kostar oss för mycket, elva oavgjorda matcher är alldeles för många bortkastade poäng. Till slut hamnar vi åtta poäng efter slutliga seriesegraren Katrineholms SK. Dom gör 59 mål, vi 29. Lasse Andersson, vår bäste målskytt, lämnar klubben för spel i Brommapojkarna 1988.

1988 Tränare Billy Ohlsson, assisterande George Celinskis och även Lennart Helgesson

När populäre tränaren Tommy Davidsson lämnar HIF agerar klubben snabbt och skriver kontrakt med förre Hammarby-idolen Billy Ohlsson. Han blir spelande tränare och noterar direkt att HIF gjorde alldeles för få mål säsongen som varit. Det vill han ändra på.
"Jag ska försöka uppmuntra killarna att ta egna initiativ. Att våga saker." Säger Billy i en intervju i Mitt i Huddinge.

Efter lite funderande väljer Georg Celinskis att stanna kvar, trots att han inledningsvis är skeptisk till lösningen med en spelande tränare. Men han tror att Billy klarar av den svåra dubbelrollen.
"Vi är klart bättre än förra året," deklarerar "Jojje" innan seriestart men vågar inte utlova serieseger.

Efter 2-1 mot Stureby SK i premiären, Billy Ohlsson rullar in 1-0 i 13e på målvaktsretur efter skott från Peter Thörnqvist, blir det 0-4 mot Värmbol och 0-1 mot Hanvikens SK. En återgång till fyramannamittfält och libero - Roger Franzén lysande i ovan position! - ger 3-0 borta mot IFK Lidingö. Efter den urladdningen går vi obesegrade i fem matcher men målskyttet är fortfarande ett problem. Vi har gjort 13 mål på nio matcher, serieledande Värmbol har nätat 29 gånger redan! Ändå ligger de endast en poäng före.

En 1-2-förlust hemma mot Gröndals SK spräcker vår svit men vi kommer igen med två säkra segrar mot toppkonkurrenten IFK Tumba, 3-1 och 4-2. Börjar målen trilla in nu, månne?

Inte riktigt. Vi får nöja oss med 0-0 mot ett resolut spelande Sundbybergs IK innan vi med stor möda betvingar Flens IF med 2-1. Den segern tar oss upp i tabelltopp. Billy i anfallet tillsammans med Mats Sjöstrand är en tuff uppgift för motståndarförsvaren. Franzén har åter klivit fram i banan och sänker egenhändigt IK Viljan med ett hat-trick. Sju poäng på fem matcher leder fram till bortamötet mot serietvåan Värmbol.

Det är Katrineholmsklubbens chans att hänga på oss och de räknar möjligen med att vi ska vara försiktiga och slå vakt om den poäng vi har med oss ut på plan. Så'nt tänk ligger inte för oss. Vi dominerar matchen fullständigt från första till sista minut, släpper inte till en enda målchans och vinner seriefinalen med 5-0. Peter Thörnqvist kliver fram som segerorganisatör med två av målen. Han blir vår bäste målskytt i serien, nio mål, men lämnar oss efter säsongen.

Med två omgångar kvar leder vi med fyra poäng. Seger, 2-1, mot en annan toppkonkurrent, Hanviken, gör att vi undviker eventuella nervknutar i sista omgången. Seriesegern och uppflyttningen är redan klar!

Stort tack till George Celinskis som gett mig tillstånd att använda bilden som ingår i hans personliga samlingar.

1989 Tränare Billy Ohlsson - slutar i mitten av juni, Nils Svensson tar över - och Georg Celinskis

Det är lite turbulens inför division 2-debuten. Bäste målskytten 1988, Peter Thörnqvist, går till seriekonkurrenten Tyresö FF med orden:
"Jag anser att ledningen i Huddinge är dålig. De har inte lyckats skaffa fram de förstärkningar som behövs i tvåan."
Peter är ambitiös och siktar högre. Hans tips är att Tyresö har bra chans att vinna serien medan HIF får kämpa för att hänga kvar. Lite mer om och kring "Törna" i detta blogginlägg från 2018: https://unofficialhuddingeif.wordpress.com/2018/11/03/3-november-en-dag-i-historien/

Vi experimenterar en del i säsongsupptakten - borde inte det ha klarats av under försäsongen, kan man undra.  Resultaten blir därefter och ganska snart parkerar vi på sistaplatsen. Det blir återgång till fyrmannamittfält och libero. Känns bekant på något vis. Nu med Bobban Borgby som libero. Spelet stabiliseras men poängen vill inte ramla in i önskad takt.

Ett avbrott i den trista serielunken blir det på Källbrink 2 juni. I en lite speciell match ställs landslagsmeriterade Billy Ohlsson mot sina egna adepter när HIF möter ett svenskt veteranlandslag. Andra kända namn i matchprogrammet: Thomas Wernersson, Hasse Borg, Jan "Lill-Damma" Mattsson, Mats Nordgren, Benno Magnusson och Conny Torstensson. På ledarbänken Lars "Laban" Arnesson och Georg "Åby" Ericsson. Veteranlandslaget vinner med 6-2 och några veckor senare blir de Europamästare.

Ett uppträde mellan Billy och en styrelsemedlem leder till att Billy avgår med omedelbar verkan i mitten av juni. Fyra poäng på elva matcher är inget lysande facit så långt. Ungdomstränaren Nils Svensson tar över och det känns som om det blir tuffare, mer disciplin. Han kollar in förlustmatchen (1-3) mot Visby IF Gute den 18 juni och anser inte att läget är helt hopplöst. "Jojje" ger understöd:
"Förutom vid veteranmatchen för några veckor sedan var det här första gången i år man fick höra applåder från Källbrinks läktare."

Fortsättningen utvecklar sig till en enda lång, hård kamp. 15 poäng på 15 matcher är ett gott resultat men med totalt 19 poäng fattas ändå fyra till laget närmast över strecket. Vi försvinner tillbaka ner till trean. Tyresö vinner serien.

Säsongsavslutningen blir ändå rätt positiv när vi vinner Stockholm Cup för första, och i skrivande stund enda gången i historien. På vägen fram besegras AIK 3-0, Älvsjö AIK 3-1 och BP 4-1. I finalen blir det 4-2 mot Bagarmossen/Bellevue. Målskyttar i den historiska triumfen på Enskede IP 11 oktober: Jonas Heller 2, Leif Eriksson och Mikael Jansson. Lagkapten Bobban Borgby lyfter pokalen och viftar glatt med segerchecken på 40.000 kronor.

Framstående personer under 80-talet som ej presenterats som profiler på annan plats

Lars "Lasse" Andersson, härlig lirare med bra fysik, fin spänst och snabbhet. Målspottare av rang. Skador hämmade hans utveckling något. Med en härligt positiv inställning tog han sig igenom motgångarna. Efter 17 år inom Huddinge IF lämnade han som 24-åring klubben när förre HIF-tränaren Thomas Lyth i slutet av 80-talet lyckades locka över honom till BP. Återkom efter ett par år. Lasse förtjänar egentligen en plats bland de HIFstoriska personerna men har varit svår att få tag på för en intervju. Håll tillgodo med detta blogginlägg:  https://unofficialhuddingeif.wordpress.com/2019/10/09/guldfemman-4-lars-andersson/

Dick Hellström började hos Flemingsbergs IF men kom tidigt till HIF. Inledningsvis forward men gör sig snabbt ett namn som tuff försvarsspelare som hittar rätt med långa uppspel när det behövs. Dick är bra på huvudet och har bra skott dessutom. Han har fortfarande näsa för var målet befinner sig, gör både nickmål och dundrar frisparkar genom försvarsmurar.
Dick är tyvärr lite väl frispråkig mellan varven och hamnar i dispyt med domaren trots att han lovat lagledningen att hålla sig i skinnet. När han i en cupmatch i maj 1988 fäller kommentaren "Är du blind?" renderar det självfallet gult kort.
Han flyttas upp som anfallare i skadekrisens HIF 1990, blir bäste målskytt med 16 baljor. Han tackar sina skickliga medspelare för framspelningarna.
Conny Bååth, som tränar Assyriska, övertalar Dick att komma till Södertälje-klubben. "Det svåraste beslut jag stått inför", säger Dick själv. Han hinner även med ett par år hos Stuvsta/Björkängen i fyran och Älvsjö AIK, återigen i division 2 där han också spelade med Assyriska.

Mikael Håkansson, spelskicklig mittfältsgeneral och arkitekten bakom många mål under sina år i HIF-tröjan.

Owe Matsson, snabb och placeringssäker försvarsspelare, oftast ytterback med säkra brytningar.

Janus Petersson, ledarprofil med över 20 år i HIF, de flesta som populär lagledare och glädjespridare i A-laget.

Per Sandahl, Fullersta-kille och HIF:are från 7 års ålder. Spelar sig hela vägen upp i A-laget i början av 80-talet. Spelskicklig mittfältare, senare högerback. Pålitlig straffskytt och lagkapten i kompisgänget HIF. Med i laget som vann Stockholm Cup 1989. Lägger av 1992 innan 30 år fyllda. "Men jag slutade nog för tidigt", konstaterar Per i efterhand.