Vänsteryttern som blev högerback

När Vårdkasen, Tidning för Huddinge, 1955 ber Huddinge IFs lagledare Bengt Geiryd att plocka fram en spelare ur laget för att presentera under vinjetten "Idrottsstjärnor" faller valet på den svårpasserade högerbacken Bo Ribbling.

Bo Ribbling börjar spela pojk- och juniorfotboll som vänsterytter hos Stuvsta IF. Han lyckas så väl att storklubben Djurgårdens IF lockar till sig "Ribban" som lämnar med hopp om allsvenskt spel. Det blir inget genombrott hos blåränderna - "fem, sex matcher" säger han själv men berättar vidare att allt kunde blivit så annorlunda.

Huddinge IF hade gång efter annan försökt att få Ribbling att komma till klubben men själv ville han inte spela för HIF. Dåtidens lokalrivalitet var inte att leka med. När han en eftermiddag våren 1954 blir haffad av en HIF-ledare när han kliver av tåget från sta'n ger övertalningarna till sist utdelning och han lovar att spela för Huddinge IF.

Dagen därpå ringer en djurgårdsledare och kallar Bosse till samling på Centralen för tågresa och match borta mot IFK Norrköping. Bosse står inför ett svårt beslut men ärlighet varar längst (fick man lära sig på den tiden) och han svarar att han lovat att spela för Huddinge IF.

HIF-ledaren Bengt Geiryd beskriver Bosse som "snällheten personifierad" vars uppträdande på idrottsarenan är mönstergillt. Pålitlig är han på alla sätt och vis, ställer upp när klubben kallar. Och det gör HIF ofta. "Ribban" spelar på rekordtid 100 matcher för klubben, reserv- och träningsmatcher inkluderade. Det tar honom inte ens två år!

Bo Ribbling blir ändå lite förvånad när han upptäcker att Huddinge IF har värvat honom som tänkt högerback. Han som spelat vänsterytter hela sitt liv. Förutom med jobbet i korpserien. Där spelar han högerback och det är där som HIFs spioner får upp ögonen för honom.

Han ärliga spelstil uppskattas hos såväl med- som motståndare. Som Geiryd formulerar det:
"Bland många 100-tal fotbollsspelare som han mött finns det inte en enda som sagt något ont om Bosse trots att han nästan alltid utplånat deras försök att spela fotbollen dit man vill ha den."

Med Ribbling som pålitlig högerback tar sig Huddinge IF snabbt upp två steg i seriepyramiden och blir ett stabilt division 4-lag, med snudd på division 3 i slutet av 1950-talet. Den säsongen kommer Bosse mycket väl ihåg, tyvärr av en negativ anledning.
"Vi vann serien men det året förlängde dom."

Under en besvikelsens höstsäsong 1958 tappar Huddinge serieledningen till Tellus. Det låter på Bosse som om den taggen fortfarande sitter kvar djupt där inne.

1962 är sista året Bosse spelar regelbundet med Huddinge IF. 1963 åker laget ur division 4 med buller och bång.

Bosse har ett grundmurat idrottsintresse. Det lyser igenom när vi talas vid. Han har fortfarande koll på Huddinge IFs prestationer och suckar lite över hur illa det verkat under de senaste säsongerna, tycker det ändå är skönt att laget inte åkt ur serien. Han pratar om det EM-guld som lag Hasselborg tog i curling på förmiddagen och att resten av dagen är fylld med bland annat skidtävlingar. Men först ska 86-åringen ta en promenad med frugan. Stundtals tar de sig från hemmet på Vänhemsvägen till Källbrink för att vandra slingan runt i skogen. Dessutom spelar Bosse boule när tillfälle ges. Imponerande!

Fotot har jag lånat från Vårdkasens presentation 1955, Ribbling finns även med i historiken på lagfoton från 1954, 1957 och 1961.

• Bo Ribbling talade med Robert Lindberg i november 2018