Hade talangen men inte rätta psyket

Målfarlige mittfältaren Christer Björsson är ungdomstalangen som blir förste Huddinge IF-spelare att ikläda sig den svenska landslagsdressen. Otålighet och obeslutsamhet gör att karriären hackar och när det dyker upp ett frestande affärserbjudande blir det fotbollen som får stryka på foten, 23 år ung lägger han av.

Christer Björsson kommer till Huddinge från Värmland som 6-åring 1969, familjen flyttar in i "EPA-huset" på Kommunalvägen. För Christer är bollen världens bästa leksak.
"Fotboll var det enda man tänkte på, jag sov med fotboll som huvudkudde," säger Christer med ett stort garv.

Skolgången inleds med två år i anrika Kyrkskolan. Där går han i samma klass som Björn Wahrén och Per Sandahl. Inga tvivel råder om att det blir mycket fotboll så fort tillfälle ges. Tredje klass tillbringas i Hörningsnäs där Lasse Andersson går i en parallellklass. Huddinge IF har en bra årgång 1963 - för naturligtvis spelar grabbarna med HIF, från fotbollsskolan och uppåt i åldrarna.

Christer håller igång med handboll i Huddinge HK under vinterhalvåret och han är framgångsrik även där. I själva verket så skicklig att han tas ut till Stockholms B-pojkslag för en turnering i Västerås i april 1978. Fotbollen är dock den stora kärleken. I maj åker Christer till Älmsta där Stockholms Fotbollsförbund inbjudit till Elitläger för 15-åringar. Nu börjar det röra på sig på allvar.

Aftonbladets Kluringcupen är en stor utmaning på 70-talet och 1978 når HIF-grabbarna semifinal mot Tyresö FF. Christer kvitterar Tyresös pausledning (1-0) men det blir en tung förlust efter straffavgörande.

Vintern 1979 tränar 15-årige Christer (född i mars) med Huddinge IFs A-lag och Stockholms Stadslag för P93. Våren blir en omtumlande tid för honom. HIF rosar inte marknaden i inledningen och i femte omgången, 27 maj, satsar ledarduon Priit Pärn/Thomas Lyth på Christer från start för första gången. Det tar bara fem minuter, sedan sätter han 1-0. När matchen är över har han svarat för ett hat-trick i 9-0-segern.
I början av juni spelar Christer med Stadslaget, lett av Thomas Lyth. Han gör mål redan efter tre minuter i sitt första inhopp! I Folksam Cup (att jämställa med SM för distriktslag) är Christer lagets främste målgörare, svarar för 8 av lagets 17 mål på väg fram till finalen mot Skåne i Lund. Där blir han dock mållös, precis som hela laget, när skåningarna vinner med 2-0.

Väl hemma i Huddinge igen svarar han i andra halvlek för de två målen som vänder bortamatchen mot Stureby SK (21 juni) från 0-1-underläge till seger. Totalt blir det 8 mål i seriespelet under 1979.

Christer kommer in på Fotbollsgymnasiet, en försöksverksamhet som är inne på andra året. Han går i samma klass som bland annat Tomas Turesson och Bobban Borgby (!). Djurgårdarna Matte Jansson och Tommy Davidsson sköter träningen. Vinjettbilden överst visar en del av klassfotot, Christer fyra från vänster.

Christers namn dyker upp i flera tidningsartiklar på temat "när lämnar han Huddinge". Han överväger alternativen. Å ena sidan spel med HIF i division 4, å andra sidan hårdare matcher i tuffare konkurrens i juniorlaget. Då är det Djurgården han tänker på. Det är också blåränderna han tränar med under våren 1980 när han blir uttagen i svenska juniorlandslagstruppen som åker till franska Saint-Malo för en åttanationersturnering i början av april.

Christer börjar på bänken och eftersom laget, med Örgrytes Sven Andersson i mål och med framtida Ajax-proffset Stefan Pettersson som klart lysande stjärna, går som tåget får han ingen speltid på vägen fram till turneringssegern. I finalen besegras Belgien med 2-0.
"Fyra matcher på bänken, inte en minuts speltid," skrattar Christer.

Efter några förhandlingsturer blir övergången klar och Christer spelar för Djurgården i Ungdoms­allsvenskan och i B-laget. Siktet är inställt på A-laget så snart som möjligt.

"Jag var en otålig 18-åring som undrade varför jag inte fick chansen, men jag var jättelångt ifrån."
Christer har analysen klar så här i efterhand och tycker att om han bara hade tränat på några år till ...
Så kommer inkallelsen till lumpen som ställer allt på huvudet. Christer väljer att återvända till Huddinge IF.
"Med facit i hand, ett dåligt beslut," erkänner han.

Han spelar ett år med HIF men siktar högre, vintertränar med Vasalund utan att meddela HIF. Thomas Lyth är inte glad när han får reda på det och HIF hotar med att stänga Christer vid en övergång. Om han blir ettårsfall får han bara spela B-lagsfotboll för Vasalund.
"Jag visste inte vad jag ville," suckar Christer.

Vad gör han då?
Jo, ringer Djurgårdens Göran Aral och får komma och provträna, går direkt in i juniorlaget och blir framröstad till lagkapten. Men sin otålighet blir han inte kvitt. Istället för allsvenskt spel med Djurgården blir det utlåning till Reymersholms IK ett halvår hösten 1982.
"Där tog sagan slut," konstaterar Christer lakoniskt.

Under 1983 blir det ingen fotboll. Christer har fullt upp med jobb på skivbutik och som servitör hos Sidney på diskoteket Big Brother, för att bara nämna ett par av engagemangen. I november 1984 tar han sitt och pack, reser jorden runt under ett-och-ett-halvt år. Sommaren 1986 kommer Christer "hem" till Källbrink, provtränar några gånger under Tommy Davidssons ledning. Då får han erbjudandet att köpa skivbutiken Record Hunter. Där är han fortfarande kvar.

Christer gör inga fler matcher eller mål för Huddinge IF. Däremot spelar han veteranfotboll med Djurgården under tio års tid från slutet av 90-talet.
"Jag spelade fler veteranmatcher än junior och B tillsammans," konstaterar Christer.
"Jag var talangen som hade höga ambitioner men inte psyket, det kan du skriva," är det sista han säger innan vi skiljs åt.

• Christer Björsson talade med Robert Lindberg i augusti 2016