Bolltrollaren som blev förbundskapten

Med mer än 15 år som spelare i Huddinge IF, en period som tränare och dessutom initiativtagare till den populära Sambaskolan tillhör Conny Bååth legendarerna inom Huddinge IF. Han medverkade självklart i det lag som 1969 spelade sig upp i det nationella seriesystemets division 3 för första gången i klubbens historia.

Conny Bååth föddes 1949 och växte upp i arbetarkvarteren kring Edsvägen. Runt husknuten låg en liten grusplan och ett par långa stenkast bort hittar man Storängsvallen. Fotbollen blev Connys första stora förälskelse. Kärleken besvarades. Conny och bollen blev till ett.

Han började tidigt i de första pojklagen i Huddinge IF och spelade sig oförtrutet upp genom årgångarna. Vad som såg ut som en offensiv kreatör blev till slut en vänsterback av hög kaliber.

"När jag kom upp i A-laget fanns det så många bra, äldre spelare på mittfältet," berättar Conny. "Som junior fick man rätta in sig i laget."

Det blev således en vänsterbacksplats för unge Conny som spelade i det lag som vann division 4 1969. Det var på den tiden då det nationella seriesystemet sträckte sig ner till division 3 och den divisionen var också tredje högsta nivån i seriespelet. Lägre divisioner var distriktsserier.
Huddinge IF hade aldrig tidigare spelat i så hög serie.

"Vi hade en härlig klubbkänsla. Jag har många roliga minnen från den tiden."
Seriesegern i division 4 nämner Conny som en höjdpunkt. Han framhåller också hur viktiga alla fina ledare var för klubbkänslan och framgångarna.
"Findus, Roffe Tell med flera, jag lärde mig mycket från dom," erkänner Conny.

Det blev bara ett år i trean, uddamålsförlust borta mot Malmköping i sista matchen innebar att dom hängde kvar medan HIF åkte ur. Det dröjde till 1989 innan klubben var uppe på samma nivå igen.

För Conny är klubbkänslan viktig. Därför stannade han kvar hos sin moderklubb år efter år. Till slut föll han dock för locktonerna. Flera klubbar hade hört sig av men valet föll på Älvsjö AIK i näst högsta divisionen. Det blev ett lärorikt år - han spelade ihop med flera blivande allsvenska spelare, Micke Rönnberg (Hammarby) för att bara nämna någon. Efter ett år hos Älvsjö gick Conny till Spårvägen.
"Efter ett par år hos Spårvägen skulle jag tillbaka till Huddinge men övergången löste sig inte," berättar han.
"Spårvägen ville ha pengar och Huddinge kunde inte betala. Jag kunde ha blivit ettårsfall. Då kom IFK Stockholm och dom löste mig."

Efter ett par, tre år hos IFK Stockholm lade Conny ner spelarkarriären och satsade som tränare. Det har blivit många klubbar genom åren. Naturligtvis även hos moderklubben Huddinge IF.
"Inför den säsongen var vi överens om att satsa på egna talanger. Vi hade ett P17-lag som tillhörde de två, tre bästa i Stockholm. De skulle bli en framtida stomme i laget. Det är en resa som tar ett tag. Vi var 30, 35 spelare på träningarna ibland. Jag ville ge de flesta en chans och jag tycker att det gick över förväntan. Visst var det svajigt men vi spelade jättefin fotboll ibland. Det blev en mittplacering i division 3 och det tycker jag var ett bra resultat med tanke på omständigheterna."

Det tyckte inte alla inom klubben. Det skar sig och båda parter tyckte att det var bäst att bryta samarbetet.

Men Conny har lämnat ett arv efter sig. Något han drog igång redan innan sin tränartid hos HIF.
Efter flera besök hos brasilianska Cruzeiros fick han inspiration att försöka starta en "samba-skola", fotbollsskola med brasilianska influenser. Eftersom han hela tiden haft goda kontakter med personer inom Huddinge IF sålde han in idén och det har blivit en mångårig succé.

Under åren har Connys engagemang för de döva har varit en röd tråd, teckenspråket har han med sig från föräldrahemmet. Han bör under 2010-talet ha varit ett ganska givet val när det skulle tillsättas en förbundskapten för svenska dövlandslaget. För Conny är fotboll inte ett jobb, det är en livsstil.

Våren 2015 var Conny egentligen pensionär men när Hephata hörde av sig - de hade vunnit upphandlingen av driften av Liljeholmshallarna, förutsatt att de kunde presentera en talande chef - då kunde inte Conny tacka nej. Detta samtidigt som dövlandslaget förberedde sig för ett EM-slutspel samma sommar. En glädjestrålande Conny sammanfattar det äventyret:
"Vi har inte varit med i ett mästerskap på 30 år men i somras spelade vi EM i Tyskland och gick till kvartsfinal. Med ett lag med snittålder på omkring 19 år!"

Därmed kvalificerade sig Sverige till VM för döva för första gången i historien. Connys erfarenhet och entusiasm betydde oerhört mycket för det unga laget. 

• Conny Bååth talade med Robert Lindberg i augusti 2015